Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvarsmekanismer.
Hur reagerade han själv? Klassiskt, enligt den freudianska termen "över-
föring". Redan Freud observerade att patienter ibland bemötte honom som
om han varit deras far eller mor. De hämningar föräldrarna påtvingat barnen
sökte ett utagerande mot psykoterapeuten: Denne blev ett substitut för den
ursprunglige "sjukgöraren". Patienter kunde bli barnsligt hotfulla och hat-
fulla när överföringens mekanismer tog över i deras själsliv.
Och där kommer upprepningstvånget in: Den omedvetna benägenheten att
försätta sig i en situation, som liknar den där det sjuka började. Konflikten
söker sin utlösning genom upprepning av den ursprungliga konfliktsitua-
tionen. Vad gjorde han själv? Den frågan brann inom honom när han flög
över skymmande skogar. Han kände sig ju som ett barn här. En dum barnunge
bland kloka vuxna.
Faran låg i att han kunde låsa sig i ett trots mot föräldrasubstitutet. Hans
omedvetna kunde skrika i övergiven ilska mot de dumma föräldrarna, trotsa,
låsa. Men hans medvetna måste inse att chaanjel inte var föräldrarna. Han
kände djupt inom sig: Var det inte en sårad och övergiven liten unge, som bet
ihop tänderna just nu? "Dumma, dumma mamma, som säger att jag inte är
snäll och rar". Men Salgleir var inte mamma. Salgleir var en chaanjel, en
medlem av ett främmande släkte på en planet femtio ljusår från Jorden. Sal-
gleir hade inte alls sagt’ ’fy stygga Arvid".
Och ändå kände han sig som en elak liten slyngel, bara för att han hade fått
klart för sig hur han — och alla andra jordbor — tedde sig inför chaanjel. Han
önskade att han inte fått veta det. Men visste att han måste veta det — om han
skulle kunna... gnothi seauton, och bli fri och frisk.
Han sände en rapport till’ ’Trygve Lie’’ och berättade om hur chaanjel upp-
levde konfrontationen med jordbor. Men han fick ett svar av ett slag som han
borde väntat. Det kom som några rader mitt inne i en rapport om andra saker:
"Lee Chwee Huat har bett oss meddela att han är något förvånad över er
åsikt att chaanjel upplever konfrontationen med jordmänniskor som något
plågsamt och motbjudande och ber er därför studera saken ytterligare. Han
uppmanar er vidare att iaktta yttersta försiktighet i umgänget med chaanjel, så
att inga missförstånd uppstår’’.
Arvid log litet bittert. Det var väntat. Huat måste tro att Arvid uppförde sig
som en luns, så att chaanjels negativa reaktion var en reaktion mot Arvid som
individ. Inte mot jordfolket och absolut inte mot Huat. Säkert suckade denne:
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
