Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ ’Om jag ändå fått sköta detta, då hade vi redan landat på Chaan".
När Arvid nästa gång träffade en chaanjel kunde han inte låta bli att nämna
saken — och den borde ju redan vara känd, via telepatiskt läckage. Chaanje-
len, vars namn var Defanolen, tittade uttryckslöst på honom över kanten av
sin vinbägare och sa:
— Vi får kanske å vår sida uppmana dig till yttersta försiktighet i umgänget
med Huat. Du bör själv inse vad som blir följden om du öppet pekar på vad
han döljer under masken. Det är saker hans medvetna jag inte kan acceptera.
Följden blir projektion.
Åter en hänvisning till jordiska. Projektion, att överföra sina svagheter på
andra eftersom man inte kan acceptera dem hos sig själv. Det är ingen med-
veten process. Den ingår i jagets försvarsmekanismer. Man tror verkligen,
medvetet, att man är fri från dessa fel. Man tror verkligen att de felen finns
hos andra. Men projektionen leder till misstro och kan övergå i paranoia. Den
är auktoritära personligheters svaghet — och samtidigt deras fundament. I alla
auktoritära personligheter ligger paranoian och småputtrar på djupet.
— Jag har inte tänkt sätta upp en spegel framför Huat, svarade Arvid. Den
skulle bara spricka.
Men chaanjelen bara tittade på honom och Arvid blev medveten om att han
själv gjorde en projektion. Han kände det som en öm böld inom sig: Minnet
av Salgleirs uppspelning av hans omedvetnas babblande röster. Han ville inte
se i den spegeln. Men måste.
— Sten i glashus, mumlade Arvid. Det klirrar.
— Du är själv medveten om det, konstaterade Defanolen. Det ger dig en
god plattform för fri flygning. Men var försiktig och sätt inte upp några
speglar framför dina artfränder. Inte här. Detta är den allra mest olämpliga
platsen, tro mig. Inför fienden, om du förstår vad jag menar.
Arvid iakttog försiktighet. Han författade en rapport med mycket stor var-
samhet och förklarade att chaanjels psyken uppfattade mänskliga psyken som
mycket starka störningssändare. Han gick in på detets blinda krafter och
nämnde hur de glupska begäran i detet, livsdriften och dödsdriften, helt
saknar den ’ ’rumsrenlighet’’ som vi kräver i det sociala umgänget människor
emellan. Människor kan sinsemellan dölja detets rasande vilde, eftersom
människor inte kommunicerar telepatiskt. Men chaanjel kommunicerade
telepatiskt och därför hörde de obehindrat de rasande vrålen från detet.
Det svar han först fick på den rapporten var en uppmaning att vara mycket
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
