Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försiktig med sina tankar. Han höll på att gapskratta. Kunde de inte låta någon
psykolog titta på rapporterna innan de kom med sina enkelspåriga kommen-
tarer?
Han var medveten om att trojkan var missbelåten med hans sätt att sköta
uppdraget, men han var lyckligt omedveten om att missnöjet var utbrett inom
hela flottstyrkan. Därute i sina stålceller väntade en massa människor på att
någonting skulle hända. Att bara gå och vänta i parkerade rymdskepp var inte
bara långtråkigt utan enerverande. Man tog del av Arvids rapporter och höll
ofta på att explodera. Han berättade om hur det var att dyka i den lilla sjön,
vilka växter och djur han hittade nere i djupen. Han berättade om utflykterna
uppåt och nedåt floden i sin kanot och om utflykterna med elcykel. Han berät-
tade om sina flygningar över skogar och berg.
När han sände rapporter i form av teleprinterutskrifter, muntligt per radio,
eller via TV, kastade sig forskarna över materialet. Men vad de fick ta del av
var oftast Arvids egna psykologiska analyser och inte så värst mycket av vad
chaanjel själva hade att säga.
Mängder av specialister sände honom mängder av frågor, men han besvara-
de dem inte alltid. Det övervägande mesta förblev obesvarat. När han vistats
på planeten i fyrtiotre dygn (tiden formligen rasslade iväg för honom, men
ålade sig fram för folket ombord på skeppen) sändes en order till honom från
trojkan.
Man ville nu ha ett klart svar på när chaanjel var beredda att ta emot en
större delegation från flottan.
Arvid kunde sända svaret inom kortare tid än en timme. Chaanjel tänkte
inte ta emot någon delegation — aldrig någonsin. Den saken hade deklarerats
i otvetydiga ordalag när Gadvalin godtog Arvid som enda ombud för jord-
folket.
Det hade inte glömts av jordfolket. Men de hoppades. De väntade sig varje
dag, i varje rapport, att finna en uppmjukning i chaanjels attityd. De hade
mer eller mindre öppet nämnt i sina order till Arvid att han borde diskutera
saken med planetens folk. Men Arvid brydde sig inte om det. Han ansåg det
vara totalt meningslöst. För honom var det stort nog att han själv fick vistas
bland folket. Att han var på platsen för att skaffa information hade han inte
glömt. Men han hade en annan tolkning av ordet "information" än männen
ombord på skeppen. Dessutom tog han med godan ro det faktum att dygnen
bara flög förbi: han hade gott om tid. Det hade chaanjel också. Men för män-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
