Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sova. Vad uträttade jordmänniskorna för något meningsfullt med all sin hårda
strävan?
Var det meningsfullt att sitta på bio och se en film? Ligga på en badstrand?
Sitta på restaurang? Dansa på dansbana? Åka omkring i bil? Ströva i skogen?
Köra motorbåt eller segla? Segelflyga? Åka skidor eller skridsko? Vad uträtta-
de man med det och mycket annat? Njöt av livet? Det gjorde chaanjel ock-
så. Chaanjel njöt av att finnas till och erfara livets fullhet.
Det krävs inte en massa komplicerade tekniska leksaker för att njuta av
livet. Och vill man erfara hur ett sådant liv är så kan man ju erfara det genom
inkoppling på andra. Chaanjel kände mycket väl till Jorden, eftersom man
"kopplat in" på jordbor och upplevt jordisk tillvaro via jordiska sinnen. Och
jordiskt liv var tråkigt. Det var ett komplicerat jagande efter komplicerade
upplevelser och gav en besk smak i själen.
De orden fick PAX att knäa. Kunde chaanjel "koppla in" på jordbor över
femtio ljusårs gap? Då fanns inga hemligheter alls. Man sände varsamt for-
mulerade frågor till Arvid och kunde pusta ut. Chaanjel spanade inte på Jor-
den. Inte systematiskt och organiserat. Inget spionage på ’ ’hög nivå".
Men en grupp chaanjel kunde addera sina psykiska krafter och flytta över
sitt psykiska fokus, själens fokalpunkt, till jordbor och för en stund uppleva
hur det var att leva jordiskt. Då valde man inte ut några "höga dignitärer",
för de var för dödstorra i själen. Man gästade vanligt folks hjärnor.
Och det var sällan, för Jorden var en motbjudande plats.
Det lät, för PAX, som kritik från någon dum inföding i en gudsförgäten av-
krok. Man hade funnit ett rymdens Polynesien och fick uppleva hur infödin-
garna fnyste åt den vite mannens storhet. När man en gång i tiden fann Poly-
nesiens öar och folk som bara slösade bort tiden på att leva för dagen så hade
man snart tagit kommandot. Polynesien hade lärts det meningsfulla livets
konst, teknologin och strävan efter komplicerade funktioner. Inte dyrkan av
naturen, utan dyrkan av maskinen. Polynesien hade höjts från rena vilde-
stadiet till den förkromade drömmens paradis, från den otuktade vildmarkens
virrvarr till valordningen på en planerad kyrkogård.
Men rymdens polynesier vägrade släppa in den vite mannen och då han höll
upp sina värdefulla glaspärlor, fickknivar, speglar och fabriksvävda tyger fat-
tade tydligen infödingen inte vad det gällde, utan sa bara att han var ointres-
serad. Han höll mera på sin magi än på superteknologin. Det förargliga var att
hans magi fungerade. Ännu mer förargligt var att han inte ville visa hur han
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
