Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gins bakàtblickande och letargins drömska oförmåga. Säkert hade det släktet
stått mycket högre tidigare. Säkert fanns det en superteknologi gömd under
bergen, robotstyrda industrier. Men säkert var också att släktet deklinerat,
var pà väg utför. Det förde nu en vegeterande tillvaro, levde för dagen,
uträttade ingenting alls. Men hade fräckheten att betrakta sig som mer värt än
Jordens folk.
Utan sin teknologi skulle chaanjel, det var Jorden övertygad om, raskt för-
vandlas till djur. Nåväl, slå ut deras industrier då, överta befälet. Det skulle
finnas nog med plats på Chaan för att tillåta stora reservat åt chaanjel. Ettusen-
femhundra miljoner individer rymdes inom ett ganska litet område. Man kun-
de kosta på sig att försörja dem med utrustning från deras egna underbergsfab-
riker — och det fanns ju gott om bär och frukter åt dem.
Ett deklinerande släkte blir mindre fertilt: födelsetalen sjunker. Det skulle
bli färre chaanjel. Släktet var på väg att dö ut, det hade haft sin tid. Det hade
haft sina chanser till herravälde i rymden, men missat chansen. Jorden skulle
inte låta sig stoppas av dessa senila halvapor, som var på väg ner i sitt släktes
grav.
Över hela Jorden skedde en både materiell och andlig mobilisering. Den
första tidens indignation hade utvecklats till ett rasande hat, men ut-
vecklingen ledde vidare till hån och förakt. Man förringade fienden, framställ-
de den som en ynkedom med storhetsvansinne och eldade upp sitt mod.
Den hela bilden meddelades givetvis inte till Arvid. Dit sändes bara upp-
maningar till kapitulation. Men Arvid fick helhetsbilden från chaanjel. Här
och var på planeten samlades små grupper, som adderade de ingående indivi-
dernas psykiska krafter och sände tentakler till Jorden. Avståndet var mer än
femtio ljusår, men i psykets dimensioner är avstånd i rum och tid meningslös-
heter : Alla positioner är här och nu.
Chaanjel bevakade Jorden, men tycktes rycka på axlarna åt allt det martia-
liska och hotfulla.
— Men kan ni då inte stoppa det? frågade Arvid.
— Mycket enkelt, men det är oetiskt att överta kontrollen över andra
tänkande varelser.
— Är det bättre att dö etiskt än att överleva oetiskt?
— Det kan det faktiskt vara, men vi tänker inte dö. Vi låter tiden gå och
ingriper inte förrän det är strängt nödvändigt.
De kunde, om de ville, styra en annan varelse i detalj, som om de iklätt sig
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
