Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla som hade mottagare i världen utanför att de skulle samlas på vissa angivna
platser, där de skulle vara säkrare än på andra ställen tills de kunde undsättas.
Det var fem chaanjel, som utsett de platserna. Med sina väldiga psioniska
krafter kunde de avsöka planeten och formligen "känna" var gifterna från
ABC-vapnen hade störst och minst koncentration. Det var fjärrskåderi i stor
skala och intuition upphöjd till klart fungerande sinnesorgan. De angav med
klar självsäkerhet var riskerna var som minst och på en världskarta markera-
des dessa platser. Även de platserna skulle nås av gifterna, men först senare.
Det var sällsamt. På sätt och vis var det dessa fem chaanjel, som hade utlöst
det globala självmordet. Nu trädde de fram och räddade vad som fanns kvar.
Fem små ludna varelser med ansikten som apor, ekorrar, hamstrar, katter,
djurmänskliga ögon, utstrålande kosmisk frid. Och dessa fem så obetydliga
varelser hade betytt undergången för en hel civilisation, just när den började
utbreda sig i stjärnrymden. Fem små dvärgar, som hejdat ett galaktiskt im-
perium i dess början. Men samma fem varelser kunde nu rädda åtminstone
någonting, säkra återväxten. Kanske, under chaanjelskt inflytande, skulle
den brandskadade sådden växa upp till någonting, som så småningom kunde
nå ut till stjärnorna och den gången färdas där med all rätt, oförhindrad.
Från basen togs kontakt med rymdflottan och projektet meddelades. Flottan
ombads att granska jordytan, lokalisera anhopningar av människor och
försöka lotsa dessa spillror till de utsedda områdena.
Men däruppe i rymden tedde sig saker och ting annorlunda än nere i staden
under bergen.
Chaanjel hade tagit över den sista bas mänskligheten hade. Att de män,
som talade från basen, inte var herrar över sig själva både hördes och syntes.
De var slavar och nu försökte chaanjel samla ihop resterna av mänskligheten
på bestämda platser, där den lätt skulle kunna förintas. Flottans högste chef
svarade basen:
Man tänkte inte alls ställa sig under Chaans kommando och man kunde in-
te tillåta att chaanjel byggde en port för att låta Chaans myllrande horder välla
in över Jorden. Om inte arbetet på porten upphörde omedelbart ämnade flot-
tan använda laser från rymden och skära sig rätt igenom bergen som om de
varit mjukost. Hellre döden åt de sista människorna än bli boskap åt ett ap-
släkte från stjärnorna.
De fem chaanjel tog psykiskt kontakt med flottans chef, men det var
olyckligt. I samma ögonblick som hans stab insåg att han övertogs blev han
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
