Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagen i järn.
Hans närmaste man gav ordern och laservapnen började arbeta. Men
chaanjel, både från Jorden och från Chaan, ingrep omedelbart och stoppade
skyttarna. De vräktes raskt undan av andra, som fortsatte eldgivningen. Även
dessa övertogs av chaanjel — och kastades undan av andra.
Då gick ett av skeppen in i dykning och skar tjutande in i atmosfären.
Befälhavaren lät utlösa laservapnet i tören och sköt sönder dess mekanism
med sin pistol, på sådant sätt att vapnet inte kunde stängas. När piloten
plötsligt började räta upp skeppet sköt kaptenen honom och låste dörren till
styrhytten. Sedan sköt han sig själv.
Från sin enkla början i mitten av 1900-talet hade vapnen för koherenta
vågor utvecklats fantastiskt. Strålen skar djupt i bergsmassivet och nådde ända
ner till de glödande lagren. När skeppet exploderade mot bergen var det redan
oro i djupen nedanför och en vulkan började redan utvecklas. Den förstörde
först det kraftverk man med sådan möda hade anlagt i befästningen. Det var
början till slutet. Kraften försvann.
Men ute i rymden insåg man att allt var slut. Ett av skeppen osäkrade det
starkaste vapen mänskligheten utvecklat. Det hade hållits i beredskap inför
anfallet mot Chaan. Om allting annat misslyckades så måste Chaan förintas.
Nu osäkrades vapnet. För det stod tydligt att mänskligheten var slagen. Chaan
hade övertagit resterna av Jorden och skulle invadera den. De kunde omvand-
la ämnen, de kunde rena Jorden. De skulle samla ihop de sista människorna
och göra slut på dem. I sin otroliga maktfullkomlighet hade de rentav använt
människornas sista basfäste för att få byggt porten och samlat fårskocken.
Men om mänskligheten måste dö så skulle det inte finnas kvar något rov för
chaanjel att festa på. De skulle få tugga aska. Askan efter en sol. Hellre en död
i strålande ära än en neslig död på slaktbänken under en apas kniv. Måste man
ändå dö, då kunde man välja ärans väg och göra ett mäktigt slut på alla dröm-
mar, ett slut som skulle synas över tusentals ljusår.
Naturligtvis försökte chaanjel hejda planerna. Men när vapnet väl var ar-
merat och avlossat gick det in i XD och försvann och skulle inte kunna nås av
någonting i hela universum.
Flottan låg strax utanför atmosfären. Den skulle inte klara sig. Inte ens
Månen skulle klara sig. Frågan var väl hur det skulle gå med solsystemet som
helhet när Jordens massa om 5,976 x 1024 kg (nära sex miljoner triljoner)
förvandlades till energi.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
