Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en antimateriabomb.
Antipartiklar kan inte existera tillsammans med normal materia. Även om
det omgivande mediet bara är luft — och tunn luft — uppstår en materiaom-
vandling till energi med en temperatur som i en stjärnas inre. Här förvarades
ämnet i högvacuum i ett supermagnetfält, men räknades ändå som så farligt
att vapnet inte fick finnas i närheten av någon planet. Det vapenbärande skep-
pet hade svävat högt ovanför ekliptikan.
Naturligtvis borde chaanjel ha oskadliggjort det skeppet före att de riktade
in sig på någonting annat. Men om än otroligt mäktiga och visa är Chaanfol-
ket dock inte gudar och kan inte se allt och ständigt fatta de enda rätta beslu-
ten. Ur deras synvinkel var det kort och gott helt otänkbart att någon skulle
utlösa ett sådant vapen mot sitt eget släkte. Chaanjel hade själva varit djur en
gång och haft en djurmänsklig tid innan de nådde visdomens stadium. Men
det var så länge sedan och eonerna hade suddat ut minnena De borde ha
studerat mänskligt tänkande litet djupare, då skulle de sett självmordsflam-
man där. Men de gick inte gärna på djupen i mänskliga psyken.
När bomben detonerade syntes det först som en outhärdligt skarp solreflex
nere på jordytan. Sedan blev skenet förintande starkt och spred sig med rasan-
de fart åt alla håll.
Den mängd antimateria som funnits i bomben svarade givetvis mot en lika
stor mängd materia. När dessa mängder möttes övergick de genast i energi
och temperaturen blev stellär. Hela Jordens massa drogs in i den nukleära
processen och solsystemet hade plötsligt två solar, av vilka den senaste växte
blixtsnabbt i förhärjande hetta.
Ingen av de kvarlevande på Jorden behövde lida av processen. Den gick
snabbt. Så snabbt att ingen ens hann se den. I ena ögonblicket fanns där män-
niskor, djur, växter, berg, hav — i nästa fanns där gaser med en temperatur
på kanske 15 miljoner grader.
Det var ett stort likbål. Det största ett släkte kan åstadkomma. Med det gick
för alltid drömmen om ett imperium upp i lågor.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
