Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genetisk manipulering hade ju mänskligheten prövat redan i andra hälften av
1900-talet. Att byta ut en cellkärna i en garnet, en könscell, mot en kärna
från en helt vanlig cell var utförbart. Jordborna hade gjort det med mikro-
manipulatorer. Chaanjel kunde göra det rent psioniskt. Faktiskt: Teleportera
cellkärnor, byta ut dem via extra dimensioner.
Han gick med på det. Hur det än är: Det är inte lätt för mannen att vara
allena — som det stod i artonde versen av andra kapitlet i den allra första av-
delningen av en bok, som nu bara existerade som strålande ljus i en nybildad
stjärnas korona.
De tog celler ur hans kropp och det kändes inte alls. En av dem lade sin
hand på hans skuldra för en stund, medan några andra satt i ring i gröngräset
strax intill. En av dem hade satt sig i ringens mitt. Hon var den blivande
modern.
Han fick se hur mycket han ville, men såg ingenting alls. Det hela skedde
på mikroskalan och inne i hennes kropp. Där rörde sig en chaanjelsk garnet
genom äggledaren mot livmodern. Dess kärna var haploid, den innehöll 23
kromosomer precis som i en mänsklig könscell. Den väntade på en spermacell
med 23 kromosomer. Men den skulle aldrig möta någon sådan cell. Den för-
svann ur cellens centrum och i dess ställe fanns plötslig kärnan från en mänsk-
lig cell, innehållande alla de 46 kromosomer som behövdes för att bygga upp
en komplett människokropp. Ägget var plötsligt en zygot, ett befruktat ägg
— utan att ha blivit befruktat.
De upprepade processen ytterligare elva gånger. Sedan fanns det tolv chaan-
jel, som i sina livmödrar bar och närde embryon från planeten Jorden. Arvs-
anlagen var rent jordiska, men cellsubstansen skulle komma ur chaanjelskt
kött.
Arvid konstaterade att det i tidens fullbordan skulle komma att finnas tolv
perfekta kopior av honom själv. Men där tolkade han efter jordisk vetenskap.
Chaanjel kunde ingripa även i det oändligt lilla nere under kromosomnivån: I
själva deoxirybonucleinets spiralstege. De kunde variera de små stegpinnarna
av adenin, guanin, tymin och cytosin. De kunde omplacera dessa otroligt små
nukleotider och därmed ombestämma skapnaden hos den färdiga varelsen.
Jorden hade drömt om sådant, drömt om att kunna ombygga kommande släk-
ten genom att manipulera DNA-molekylen och därmed kreera vilka former
man än ville ha.
DNA är DNA både hos ett virus och hos en val. Men grupperingen av
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
