- Project Runeberg -  Domens stjärnor /
108

(1978) [MARC] Author: Dénis Lindbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nukleotiderna bestämmar formen. Nu ändrade chaanjel litet på grupperingen.
Inte mycket. Resultatet skulle bli varelser av mänsklig form, men litet varierat
från givarens matris.

De kunde naturligtvis bestämma könet också. Det avgöres redan på kromo-
somskalan. Om den tjugotredje kromosomen hos den hanliga gameten är X
blir barnet en flicka. Är den Y blir barnet en pojke. Att könsbestämma fostret
var enkelt i relation till det övriga.

De tolv chaanjel svullnade långsamt kring sina magar medan tiden gick.
Samtliga bodde i samma lilla samhälle som Arvid. Ibland hade han en oroande
känsla av att att vara pascha i ett omänskligt harem av tolv sällsamma kvin-
nor. De bar ju faktiskt på hans barn, även om han inte befruktat dem på det
populärsätt man använt på Jorden.

I tidens fullbordan föddes tolv barn, på en och samma dag. De hade
praktiskt taget fullt mänskligt utseende, men någonting i deras säreget med-
vetna ögon var — främmande. De tolv chaanjel hade utvecklat mjölkkörtlar.
Barnen diade och mådde gott.

Men de utvecklades till att bli omänskligt lugna barn. De hade samma frid i
sina själar som alla chaanjel, sedan fick de se ut som små änglar med mänsklig
skepnad bäst de ville. De skrek aldrig, grät inte, slogs heller aldrig. De var
fyllda av den paradisiska frid, som Jordens folk drömt om men inte kunnat
åstadkomma.

De lärde sig gå och tala före ett års ålder och utvecklades lika fort under den
följande tiden. Samtliga visade stor tillgivenhet för Arvid och kallade honom
sin far. Ingen far i världen hade haft en så tillgiven och välartad barnskara,
han hade all anledning att vara stolt över varenda en av dem. Men kanske
också anledning att känna ett litet mindervärde. Dessa barn utvecklade
talanger som han inte kunde uppnå: psioniska talanger. Jo han skulle kunna
uppnå dess färdigheter, om han tillät chaanjel att bygga om litet i hans psyke
nere i detet. Det hade de sagt honom. De hade mycket vänligt erbjudit sig att
göra en liten omkonstruktion. Men de hade samtidigt klarlagt att han sedan
skulle vara annorlunda. Det ville han inte. Han tyckte att han borde fortsätta
att vara jordmänsklig. Han var ju den siste exponenten för varelser av det
slaget.

Barnen var det inte. De var inte längre Homo Sapiens. Kanske Homo
Sideralis, stjärnmänniskor? Nästa steg. De rättmätiga arvtagarna till det im-
perium Homo Sapiens inte kunnat få. För om Homo Sapiens skulle kunnat få

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:53:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/domstjar/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free