- Project Runeberg -  Domens stjärnor /
Kapitel 7

(1978) [MARC] Author: Dénis Lindbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

De stillsamma infödingarna besvarade gärna Arvids frågor om det rent biologiska, även om han märkte att de hellre diskuterade psykologi och sociologi med honom. De tycktes ta hans biologifrågor ungefär som rutinfrågorna från jordiska byråkrater - och Jordens byråkrati är ett välutvecklat system av livlöshet. Efternamn och förnamn? Född var och när? Medborgarnummer? Civilstånd? Namn på maka och barn? När är de födda och var? Utbildning? Yrke? Rader av uppgifter, som har lika mycket liv som bitar av rostigt järn och inte säger ett dugg om det verkligt väsentliga.

Han fick veta att de var potentinellt odödliga - men vad är det för mening med att leva länge i en och samma kropp? De återföddes. Det var som att tappa gammalt vin i nya läglar, gång på gång. De kunde leva som barn i tio år - eller hundra. Det avgjordes av kroppens innehavare. Javisst, jordmänniskor hade bestämd tid för uppväxt, åldrande och död, men jordmänniskor är ju formernas, rummets och tidens fångar - vilket ytterst beror på att jordmänniskorna engagerar sig i det yttre, inte i det inre.

Chaanjel var hermafroditer, men inte självbefruktande. Det behövdes två för att alstra nya kroppar: Man bytte livsfrön. Det var nödvändigt för variation, nyansering och förnyelse. Utan förnyelse förlorar livet sin rikedom. Bakom ligger ju samma som när det gäller återfödelse: Nytt i det gamla, gammalt i det nya.

De gav honom goda bilder: När vågorna rör sig genom vattnet följer inte vattnet med vågen. Vågen passerar, vattnet bara höjs genom vågens kraft och faller sedan tillbaka när vågen passerat. Vågens form i vattnet är tillfällig. Vågens kraft är evig.

Men när de nu hade vanliga, organiska celler - hur kunde de då motstå sjukdomar och gifter (frågan kom från PAX) och hur kunde de andas jordisk luft? (Gadvalin hade ju sagt till Huat att hon kunde andas luften inne i skeppet.)

Svaret var att all materia bara är kondensation av kraft och den psykiska kraften är moder/fader-kraften, som styr alla de lägre kraftformerna. Är man bara fullt vaken och medveten om sin förmåga så kan ingenting hota ens tillfälliga form eller minska ens makt över formen.

Varje psion-kombin, varje permanent hoplänkad kombination av psioner - eller, på vanligt språk: varje själ är en förtätning i det kosmiska psifältet, liksom materian är förtätningar i energin. Varje psion-kombin har tillgång till det kosmiska fältets helhet och förfogar därför över krafter starka nog att spränga solar. Lyckligtvis krävs det en hög grad av visdom för att bli medveten om detta, och om hur man gör, varför jordfolket inte skulle kunna spränga några solar.

PAX var föga intresserat av dessa djupa spörsmål. PAX hyste betydligt större intresse för det rent biologiska och försökte alltid återföra samtalet till biologin när Arvid sände sina långa rapporter om psi i kvadrat och kubik. PAX tyckte att det lät som utgjutelser från någon haschpåverkad hippie när Arvid levererade Chaan-filosofi. Det lät som något förryckt och meningslöst trams från ett gäng livsodugliga knarkare, enligt PAX. Hur kunde ett folk med bevisligen så stora krafter öda sin tid på att bara vegetera? Bo i småhus, utströdda på måfå i oraffinerad natur. Inte ens jordbruk. Chaanjel levde på frukter. Deras fruktträd och bärbuskar var antagligen muterade, de levererade massor. Men ändå. Var det ett liv att leva? Bara äta, strosa omkring, prata. Låta livet gå.

Fullt så bryskt formulerade man inte frågorna till Arvid, men andemeningen var sådan. Och Arvid diskuterade med chaanjel och fick svar - ofta i form av motfrågor: Kändes det meningsfullt att arbeta hela sin dag med arbeten som man kanske var föga intresserad av? Gå hem, äta, titta på TV, sova. Vad uträttade jordmänniskorna för något meningsfullt med all sin hårda strävan?

Var det meningsfullt att sitta på bio och se en film? Ligga på en badstrand? Sitta på restaurang? Dansa på dansbana? Åka omkring i bil? Ströva i skogen? Köra motorbåt eller segla? Segelflyga? Åka skidor eller skridsko? Vad uträttade man med det och mycket annat? Njöt av livet? Det gjorde chaanjel också. Chaanjel njöt av att finnas till och erfara livets fullhet.

Det krävs inte en massa komplicerade tekniska leksaker för att njuta av livet. Och vill man erfara hur ett sådant liv är så kan man ju erfara det genom inkoppling på andra. Chaanjel kände mycket väl till Jorden, eftersom man "kopplat in" på jordbor och upplevt jordisk tillvaro via jordiska sinnen. Och jordiskt liv var tråkigt. Det var ett komplicerat jagande efter komplicerade upplevelser och gav en besk smak i själen.

De orden fick PAX att knäa. Kunde chaanjel "koppla in" på jordbor över femtio ljusårs gap? Då fanns inga hemligheter alls. Man sände varsamt formulerade frågor till Arvid och kunde pusta ut. Chaanjel spanade inte på Jorden. Inte systematiskt och organiserat. Inget spionage på "hög nivå".

Men en grupp chaanjel kunde addera sina psykiska krafter och flytta över sitt psykiska fokus, själens fokalpunkt, till jordbor och för en stund uppleva hur det var att leva jordiskt. Då valde man inte ut några "höga dignitärer", för de var för dödstorra i själen. Man gästade vanligt folks hjärnor.

Och det var sällan, för Jorden var en motbjudande plats.

Det lät, för PAX, som kritik från någon dum inföding i en gudsförgäten avkrok. Man hade funnit ett rymdens Polynesien och fick uppleva hur infödingarna fnyste åt den vite mannens storhet. När man en gång i tiden fann Polynesiens öar och folk som bara slösade bort tiden på att leva för dagen så hade man snart tagit kommandot. Polynesien hade lärts det meningsfulla livets konst, teknologin och strävan efter komplicerade funktioner. Inte dyrkan av naturen, utan dyrkan av maskinen. Polynesien hade höjts från rena vildestadiet till den förkromade drömmens paradis, från den otuktade vildmarkens virrvarr till välordningen på en planerad kyrkogård.

Men rymdens polynesier vägrade släppa in den vite mannen och då han höll upp sina värdefulla glaspärlor, fickknivar, speglar och fabriksvävda tyger fattade tydligen infödingen inte vad det gällde, utan sa bara att han var ointresserad. Han höll mera på sin magi än på superteknologin. Det förargliga var att hans magi fungerade. Ännu mer förargligt var att han inte ville visa hur han gjorde sina trick.

PAX fick tappa information på det sätt som gick. Men man skar tänder över de rapporter som släpptes ut från den förbjudna planeten, för Arvid ansåg psykisk vetenskap betydelsefullare än teknologisk och teleprintade hela bokmanus med information, som var totalt ointressant för Pax.

Han meddelade att chaanjel kunde överföra psifokalen - alltså psykets intressepunkt - inte bara till människor utan även till djur. Han hade fått bevittna hur en chaanjel försänkte sig i trance, satt där med frånvarande blick medan psyket sträckte ut en tentakel och överförde intressefokus till ett kattliknande djur.

Men djuret hade inte börjat uppträda mänskligt. Det hade fortfarande varit ett djur, trots att dess själsliv så att säga bedövats och ersatts med chaanjelens själsliv. Chaanjelen hade upplevt tillvaron via kattdjurets sinnen, faktiskt "inkarnerat" i djuret.

Förklaringen till att djuret ändå uppträtt som ett djur var att det hade ett djurs centrala nervsystem. Chaanjelens psyke kunde inte fortsätta att vara chaanjelskt när det matades in i kattdjurets hjärna. Då måste den psykiska energin kanaliseras på kattdjurets vis. Det var likadant som med elektrisk energi: Den kan matas in i en radio eller TV, i en dator eller en skrivmaskin, en hushållsmaskin eller en glödlampa. Det är samma energi, men den kanaliseras på skilda vis. En chaanjels psyke i en katthjärna upplever världen på kattens vis. Men den tar erferenheten med sig tillbaka till chaanjelhjärnan och minns då kattupplevelsen i chaanjelsk tolkning.

Chaanjel kunde överföra sitt psyke även till växter. De kunde faktiskt uppleva världen via en buske eller ett träd. Men det var ett drömskt och nästan omedvetet sätt att uppleva världen.

PAX måste gå igenom dessa rapporter och med möda analysera informationen för att se om där möjligen fanns något "matnyttigt", men ofta fanns där inget sådant. Inte matnyttigt för PAX, inte av ett dugg intresse strategiskt sett, men mycket intressant för religiösa, liksom för filosofer, psykologer, parapsykologer och psiloger.

Läkarvetenskapen var också djupt intresserad, men måste gå via psykologin för att kunna studera Chaans metod att komma tillrätta med sjukdomar och åldrande. Det fanns inte några medicinska recept mot sjukdomar i Arvids rapporter. Där fanns bara upplysningen att man varken behövde vara sjuk eller åldras, inte ens dö, om man inte ville det. "Hur?" frågade de biologiskt verksamma läkarna och de riktade frågan till psykologerna, som kopplade över till psilogerna, vilka frågade Arvid. Men han hade inget recept.

--- Det är en fråga om evolution, svarade han. Det tar minst en million år, säkert mer.

Men Jorden ville inte tro det. Kan andra så kan vi, resonerade man. Det måste finnas ett sätt att tillägna sig denna förmåga.

Sedan meddelade Arvid att chaanjel gjort honom odödlig. De hade påverkat hans celler så att han inte åldrades medan han vistades på deras planet. Han skulle kunna bo hos dem i tusen år utan att biologiskt sett åldras en enda dag.

Vad hade han för bevis för att det var så? ville PAX veta, men Arvid svarade att chaanjels ord var nog för honom. De var just så som en viss Jeshua ben Mirjam en gång sagt att man skall vara: Sådant skall ditt tal vara att ja är ja och nej är nej, vad därutöver är det är av ondo. Ett uttalande från chaanjel var sant. Några bindande eder eller dokument behövdes inte. De var bara av ondo.

Odödlighet. Människor strävar efter rikedom och makt och mycket annat, men är beredda att satsa allting för att ernå odödligheten. Här fanns odödligheten. Rentav odödbarheten: Arvids kropp kunde ju inte drabbas av sjukdomar. Han hade också gett upplysningen att om han råkade ut för en olycka så skulle chaanjel restaurera honom till skick som ny, oavsett vilka skador han fått. Det var mer än odödlighet, det var odödbarhet. Människor skulle offra alla materiella rikedomar och även själens odödlighet för att vinna kroppens.

Men de kunde inte få det. De släpptes inte fram till Chaan. En enda jordmänniska var odödbar, Arvid. Och det var han bara så länge han vistades på Chaan.

Han erhöll koncisa frågor via "Trygve Lie" och kunde bara svara att fysiskt odödlighet endast var möjlig genom behärskande av psioniska krafter. Men han var ju odödlig, utan att själv behärska dessa krafter? Förvisso, men endast tack vare chaanjels "folkvilja": Det psykiska kollektivets psiomagnetiska aura runt planeten.

Eftersom inte ens milliardförmögenheter kunde ge en jordbo enkelresa till Chaan blev det ett otroligt uppsving för alla läror på Jorden, som talade om själens makt över kroppen. Men ingen av dessa läror kunde ge någon vad Arvid fått. Minst en million års evolution var vad som behövdes.

Även om chaanjel stod högt över människan i psykisk utveckling kunde hon inte förutse allt. Robotar kan vara perfekta, levande varelser är det inte. Roboten är perfekt, men det innebär ockå att den är begränsad. Det obegränsade i den levande varelsens psyke innebär asymmetrier och defekter. Inte ens chaanjel, i all sin visdom, förutsåg vad odödliggörandet av Arvid Gunnarsson skulle åstadkomma. Kanske berodde denna brist på förutseende på det enkla faktum att Chaans folk kommit så mycket högre än Jordens.

Men Arvid borde ha kunnat förutse. Han var människa. Kanske berodde hans brist på förutseende på att han blev känslomässigt överrumplad av odödlighetens gåva. Där känslan går in går förnuftet ut. Om än instrument till ett och samma psyke är tanke och känsla dock motstridiga varandra - hos jordbor. Arvid var jordisk.

Alfred Adler dog 1937, långt före den epok då en jordman cyklade omkring på Chaan. Men Adler skulle ha kunnat förutse följderna av att chaanjel gjorde Arvid Gunnarsson odödlig och samtidigt förvägrade resten av människosläktet denna kostbara gåva. Adlers stora bidrag till psykoanalysen var teorin om hur mindervärdeskomplexet uppstår när den centrala viljan till makt hämmas.

Sigmund Freud grundade "första Wienskolan", som lärde ut att viljan till lust är det centrala driftsmotivet i människan. Adler grundade andra skolan, som lärde ut att viljan till makt är det centrala driftsmotivet. Sedan kom Carl Gustav Jung med tredje skolans lärotes: viljan till mening är det centrala motivet.

Chaanjel kränkte alla tre meningarna. Människosläktet upplevde hur det förvägrades möjligheten att uppnå det obegränsade, att leva ut sin lust i odödligheten och uppnå en meningsfullhet utan gränser. Livet förlorade både lust och mening när maktviljan pressades ner från stjärnehöjden.

Och åter kom detta: Där känslan går in går förnuftet ut. Förnuftet borde ha visat att chaanjel hade rätt i sitt uttalande att all denna makt fick människan själv skaffa sig evolutionsvägen. Men känslan överflyglade tanken. Människan kände att hon föraktfullt avvisats och utestängts från något - så sade känslan - som hon hade rätt till. Rätt till, av den anledningen att hon var människa och därför hade full rätt till detsamma som dessa chaanjel.

Dessa reflexioner kom inte fram i telekommunikationen mellan Jorden och chaanjel. De kom inte ens fram på Jorden, för flertalet människor var omedvetna om dessa primitiva gläfsanden från det omedvetnas djup. Men här och var kom de fram: I ultrakretsar, där man traditionellt framhöll den egna rasen som den högsta. I dessa kretsars tidningar talades klarspråk: Skulle ett släkte halvapor hindra Jordens folk från att nå herravälde över sjukdom och död?

Det var ett klart och öppet uttalande av vad som rörde sig i folksjälens djup och det varslade mycket illa om framtiden.

Inom de styrande kretsarna, FN och annonstädes, talade man inte så där öppet (och samtidigt ärligt). Man yttrade istället att oviljan hos Chaans folk att diskutera med jordborna var en attityd av misstro och knappt dold fientlighet. Den attityden var rentav fördomsfull, för det måste betraktas som stelt och osmidigt att vägra tro att Jorden kunde samarbeta i vänskap och fred. Det var primitivt att döma någon ohörd på basis enbart av det förflutna.

Förvisso hade Jordens släkten gjort mycket ont i det förflutna, men livet är dynamiskt och föränderligt. Att utdöma Jordens folk för vad som hänt i det förflutna var som att säga att en person, som begått kriminella handlingar, för all framtid är omöjlig och inte skall ges några chanser. Hur kunde chaanjel ta sig rätten att påstå att Jordens folk inte skulle kunna tillägna sig visdom och därmed kunna förfoga över den psioniska kraften? Hade inte Chaans släkten någon gång i det förflutna uppstått ur lägre raser? Skulle inte Jordens släkten kunna stiga ur det förflutnas primitiva skeden till stjärneljus? Med vilken gudomlig rätt sparkade chaanjel en broder i ansiktet, när denne ropade: "Hjälp mig att bli sann och god!"?

Talen inom FN var till en början milt förebrående, men efterhand skärptes tonen. Även de smånationer, som tidigare ställt sig på Chaans sida mot de stora och mäktiga, började nu förebrå det tigande släktet i Skorpionen.

I sin långa och sköna semester på Chaans gröna kullar anade Arvid ingenting om vad som jäste på Jorden. Men chaanjel uppmärksammade saken och informerade honom. En liten inföding steg en dag in i hans trädgård och störde hans behagliga avkoppling i en lätt gungande hängmatta.

--- Kurvorna rör sig mot kritiska värden, sa chaanjelen.

Arvid klev ner ur hängmattan och gjorde en gest mot ett bord där det fanns vin, frukt, konfektyr och små bakverk (han hade blivit en riktig gourmet på de chaanska läckerheterna, som han fick levererade närhelst han ville).

Chaanjelen satte sig och tog en kaka. Arvid hällde upp vin i två metallbägare. Solen sken, fåglarna sjöng och blommorna doftade. Det var en idyll, fjärran från kritiska värden.

--- Hur så? frågade Arvid och chaanjelen informerade honom.

--- Det är ju fantastiskt, sa Arvid. Det är fruktansvärt.

--- Fruktansvärt, men inte fantastiskt. Du ser säkert mekanismerna bakom. Vi förutsåg inte så starka följder av att vi håller dig frisk och ung. Jordens folk reagerar som vilda djur. De tittar in i grannens välordnade trädgård och kräver att få förfoga över den.

--- Jag borde aldrig ha tillåtits komma in här, sa Arvid sakligt. Nu inser jag det. Men att inte ni insåg det? Försäljaren kom in i tamburen och nu kräver hans arbetsgivare rätt till lägenheten. Det är inte vettigt. Men det är jordiskt.

Chaanjelen, Fleijanor, tittade på honom i stilla frid.

--- De är, som vanligt, förblindade av det yttre och ser inte det inre. De ser inte att vägen till det yttre går via det inre och att man, när man uppnått det inre, inser att det yttre bara är bjäfs och tingeltangel, leksaker till spel och tidsfördriv. De talar ganska öppet nu och menar att vi slösar tid. Men allt vad de själva gör är ju ett slöseri med oåterkallelig tid - tidsfördriv för spelets egen skull, utan något mål.

--- De väntar sig resultat. De tycker att när jag nu varit här i månader så borde vi ha kommit någonvart.

--- De fick klart, otvetydigt besked. Vi skall inte komma någonvart. Vi lät dig komma hit för att ditt släkte skulle få litet vetande om oss. Vi har gett dig information. Men de vill ha mer och ju mer de får desto mer begär de. De vill ha allt. Det får de inte.

--- Jag har gett dem av ert psioniska vetande. De borde fatta. Det är ju anvisningar om er väg. De måste gå sin egen väg, men ni har gett dem råd.

--- De vill inte ha råd och inte heller gå sin egen väg fram till sitt eget mål. De vill inte ha vår väg heller. De vill ha våra mål. Men det är omöjligt. De begär att bli oss - faktiskt kräver de att få bli vad vi är och samtidigt fortsätta att vara sig själva.

De satt tysta en stund. Arvid kände en viss förvåning över Fleijanors orubbliga lugn. Själv kände han hotet från Jorden som om ett moln hade börjat skymma den strålande blå himlen.

--- Och nu då?

--- Jag bara informerar dig. Du får ingen information om sådant här från ditt eget släkte. Ta hänsyn till den jordiska attityden i dina rapporter i fortsättningen. Du talar inte längre till förnuftsmässigt lyssnande varelser, utan till fientligt sinnade. Vi visste det, men vi har gjort vad vi kunnat. Kurvorna kan inte hejdas.

--- Du menar att det blir krig?

Fleijanor tittade på honom en lång stund och log aningslätt.

--- Krig fordrar två, och Jorden kommer inte hit.

--- Fjärrvapen?

--- Inte nukleära, för dem gör vi inaktiva. Inga bomber, raketer eller torpeder med vare sig atomvapen, bakterievapen eller kemiska vapen. Vi stoppar dem och vänder dem i rymden.

--- Strålvapnen då?

--- Teknologin kring koherenta vågor har nått långt, laservapen kan riktas mot oss från betydande avstånd. Därför bevakar vi nu alla skepp inom systemet. Men kriget kommer aldrig hit, käre Arvid. Du kan se fram emot en lång ferie, så lång du vill.

Så snart Fleijanor gått sin väg började Arvid arbeta på nästa rapport och den gick helt i gudinnan Psyches tecken - givetvis till stor förargelse för PAX, som levde i guden Ares tecken. Man skummade raskt igenom sidorna, fann att det lät som religion, mystik och filosofi och lämnade rapporten vidare.

Ändå skrev Arvid rent och klart: "Lika litet som chaanjel kan bli katt genom att ockupera kattens kropp kan människan bli chaanjel genom att komma till Chaan." Han fick svar på de orden, i nästa meddelande från rymden: "Beträffande det något dunkla talet om ockupation får vi med bestämdhet avvisa alla spekulationer om att Jorden planerar ockupation av Chaan. Vi uppmanar åter professor Gunnarsson att hålla sig till uppdraget, vilket är att åstadkomma vänskapliga relationer mellan Jorden och Chaan." Arvid kunde bara med en suck konstatera att han talat för döva öron.

Vid denna tid hade Jorden koncentrerat all sin rymdutrustning till Chaanprojektet. Rymdskepp som innehöll laboratorier och verkstäder hade parkerats på säkert avstånd utanför systemet - så att inte radioaktiva ämnen plötsligt skulle visa sig vara lika aktiva som bly. I dessa laboratorier framställde man många intressanta ämnen, på uppdrag från Jorden. Man tog även in sonder i verkstäderna och började bygga om dem.

Till slut gjorde man förändringar i ett rymdskepp. Dess namn var "Pax". Det hade omdöpts till detta efter ankomsten till Chaansystemet på särskild order från PAX. Det skulle uppfattas som en fredsduva. Man såg heller inte näbben och klorna, som skulle avslöjat att duvan "Pax" var en krigsörn.

När Arvid fick beskedet från "Trygve Lie" att man önskade hemkalla honom till Jorden för diskussion fick han en lättare chock.

--- Varför? Jag har inte mer att säga på Jorden än jag har att säga härifrån. Sänds jag hit igen efteråt?

Det var Huat själv, som kommunicerade med honom över TV. Huat visste ingenting. Han hade fått beskedet via pärlbandet från de högsta kretsarna på Jorden och tyckte själv att det var dumt att hemkalla Arvid. Det skulle ju ta bortåt två och ett halvt år innan Arvid kunde vara tillbaka igen på Chaan. Om ingen ersättare tilläts så skulle man nu få sitta och stirra på planeten i två och ett halvt år. Han hade gjort denna invändning och fått till svar att man sannolikt skulle dra tillbaka hela expeditionen. Det var ändå meningslöst att fortsätta. Chaan ville ju vara i fred.

--- Jag vet inte mycket, erkände Huat. Jorden vill ha er tillbaka. Fråga chaanjel hur de ställer sig.

Arvid kunde snart lämna besked till Huat: Chaanjel struntade i vad Jorden bestämde. Ville Arvid lämna planeten så var det hans sak. Han var välkommen tillbaka, men ingen annan skulle tillåtas komma. Endast och alletiast professor Arvid Gunnarsson. Om han avled på Jorden skulle ändå ingen annan godtas.

Det var som chaanjel på sitt sätt livförsäkrade Arvid och han var medveten om det.

Sedan kom nästa fråga ur rymden: Tillät chaanjel att rymdskeppet "Pax" gick ner vid samhället för att hämta upp Arvid? Ja, givetvis tillät chaanjel detta. Hur skulle Arvid annars kunna lämna planeten? Då kom nästa fråga: Eftersom Arvid skulle vara borta från Chaan i två och ett halvt år, ville då inte några chaanjel göra Jorden äran att besöka "Pax" och utbyta några formella hälsningar med Huat?

Chaanjel var inte mycket för formella hälsningar. De uppfattade sådant som ovanligt dumma lekar. Men de gav med sig. En liten delegation skulle gärna ledsaga Arvid till skeppet.

Vad som inte sades var att chaanjel noga forskat i Huats psyke över ett avstånd av 80 millioner kilometer för att se efter om det fanns någon bakslughet det hela. De hade även pejlat in "Pax", som svävade i rymden nära "Trygve Lie", men inte funnit något misstänkt. Kanske gjorde chaanjel sin undersökning slarvigt. De upptäckte vare sig klor eller näbb. Men bådadera var automatstyrda och ingen ombord på "Pax" visste annat än att "Pax" var en duva.

Ombyggnaden hade skett långt utanför systemet och ombyggnadsskeppet, rymdverkstaden, hade haft stjärnan mellan sig och Chaan. Strax efter ombyggnaden hade verkstadsskeppet och därmed alla, som visste något om ombyggnaden, startat mot Jorden och slungades nu i språng efter språng bort från Chaansystemet.

Chaanjel kunde inte finna någon fälla, eftersom inte en enda människa inom planetkretsen kände till fällan. De skulle funnit den om de undersökt diverse automatkretsar noga. Men chaanjel sysslade helst med psyken och fann nu klarhet och rena uppsåt i allas psyken.

Även genier gör sina förbiseenden och en vuxen kan bli lurad av ett barn. Chaanjel hade nöjt sig med att bevaka de skepp som befann sig inom systemet med en radie av 4.000 millioner kilometer. Först när ett skepp kom in i systemet granskade man det närmare. Det föreföll att vara tillräckligt ur säkerhetssynpunkt.

Men det var det inte.


The above contents can be inspected in scanned images: 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 75

Project Runeberg, Tue Dec 11 22:23:19 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/domstjar/kap07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free