Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unge Yankee Doodle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanmäktiga. Enhvar blir obenägen att bryta egna vägar, alla
sträfva efter att traska i det byråkratiska hjulspåret, och hela
folkets företagsamhet minskas.
Det händer hos oss rätt ofta att våra embetsmän, så snart de
blifvit befordrade till »höga» embeten, börja med mycken högtidlighet
vandra ikring invid gränsen af det löjliga, och att de
alltemellanåt öfverstiga denna gräns. Detta sker alls icke i
trakten af det ställe, där det löjliga gränsar till det sublima,
utan alldeles i andra ändan af dess område, der hvarest det
omfattar det tråkigt pompösa och det dumdryga. Jag har
observerat, att vissa ställningar äro särskildt ödesdigra för
folk med litet förstånd. Dessa ställningar utgöras icke af
de allrahögsta i statens tjenst; statsråd och medlemmar af
Högsta Domstolen behöfva visserligen icke nödvändigtvis vara
högt utrustade personer, men de äro nästan alltid tillräckligt
utrustade för att undslippa den sorts fnåskighet, hvarom här
är fråga. Värre är det, exempelvis, med generaldirektörer
och landshöfdingar! De äro oftast ordentliga, arbetsamma
män, som »icke mörda folk och stjäla i kyrkor», men de
äro ej sällan helt torftigt utrustade s. k. utiliteter, som liksom
Modées Fru Rangsjuk bli alldeles yra i mössan af en dylik titel.
Ibland kommer yrseln vid bara tanken på den kommande värdigheten,
och hoppet derom är tillräckligt att göra vederbörande
på förhand så »nosiga», att de bli onjutbara för privatpersoner
och njutbara blott för andra blifvande eller aktuela generaldirektörer
och landshöfdingar samt deras vederlikar och
öfvermän. När utnämningen kommer, medför den rent af
hemska förändringar både hos vederbörande och hos en stor
del af deras omgifning. »Generaldiktatören» – för att använda
Fru Rangsjuks titel i Modées komedi – blir nu genom
sin tvärsäkerhet kanske mindre nosig, men han blir i
stället högtidlig – alldeles oförklarligt och gåtofullt högtidlig.
Jag misstänker, att all denna högtidlighet rent af har till
ändamål att söka inbilla folk, att han har en alldeles utomordentligt
svår embetsuppgift. Han ber sina f. d. kamrater
i samspråk man och man emellan samt i tal att om möjligt
söka glömma att han är generaldirektör, påminner dem
om, att äfven han är en dödlig menniska, om han än på
ett bestämdt fält blifvit satt i Försynens ställe, omtalar, att
han skulle alldeles krossas af sin egen nuvarande makt, ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
