Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Underklassen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hatten var förödmjukande, men jag hade den tiden
ännu icke börjat »snobba» med min pojkes aflagda filthattar,
och satte mest värde på mina egna, då de hunnit riktigt
bra forma sig. Tyvärr är det med hattarna, som med
många af oss sjelfva – de hinna icke riktigt forma sig förr
än de äro utslitna.) »Dear Doctor! I really believe you
had better leave the conservatives and join us - we would
appreciate you more. (I believe you, my new friend!)»
Under flera år återvände då och då min tanke till min
okände vän, undrande hvem han var. Ändtligen såg jag
en dag plötsligen hans i lithografi ypperligt träffade ansigte
skåda upp mot mig från ett af tidningsborden i Union League
club i Newyork. Han var död, och hans frejdade namn
var Henry George. Oförsonlig, som jag är mot hans meningar,
är minnet af honom ett kärt minne.
* * *
Jag har märkt att mina landsmän i allmänhet ha en
högre tanke om vårt svenska folks ståndpunkt i kultur, än
hvad jag har; ett förhållande som till någon del torde ega
sin grund i uttryckets obestämdhet. A priori är det litet
svårt att förstå, hvarföre kulturen, som så många svenskar
tro, skulle blomstra så mycket kraftigare just häruppe hos
oss strax nedanför polcirkeln än i andra för mensklig tillvaro
mera gynsamma trakter. Det, som är mest egendomligt
för vårt skandinaviska lif, är att vi ha för lite dagsljus
om vintern och för mycket dagsljus om sommaren, samt att
vi sluka för mycket sprit och drifva för mycket dank både
vinter och sommar. Emellertid intala vi ständigt hvarandra,
att vi besitta alla goda egenskaper i högre grad än något
annat folk. Jag har hört de värsta svindlare i Stockholm
(hemskt begrepp!) påstå, att vi äro det ärligaste folk i verlden,
de sämsta akademiska lärare, att vi ha de bästa »fakulteter»
i verlden, de minst utrustade läkare, att vi äro så
mycket styfvare doktorer än alla andra, de punschigaste och
för fältlifvet odugligaste militärer, att vi äro verldens bästa
soldater. Det hos oss gängse ordspråket, att svensken beundrar
allt utländskt, är i och för sig ett uttryck för hans
rakt motsatta egenskap att öfver höfvan yfvas öfver sitt eget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
