- Project Runeberg -  Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes) /
I:160

(1902) [MARC] Author: Emil A. G. Kleen - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två så nära hvarandra liggande samhällen. Men allting
är relativt. Den vördnadsvärda qväkarstaden*) vid
Delaware- och Schoolkillfloderna kan förefalla som ett
stagnant samhälle i jemförelse med det brusande lifvet
i New-York. För en Stockholmsbo är den förra staden
alldeles tillräckligt liflig, och är det samhälle i
Staterna jag älskat mest, kanske blott derför att jag
känner det bäst.

Jag förmodar att säfligheten och makligheten i
Philadelphia-boarne är ett arf efter qväkarne, som ju
utgjordes af betänksamt och stillsamt folk. Jag väntade
att finna den intressanta sekten i all dess ursprunglighet
i den stad, som en gång utgjorde dess amerikanska
centrum, att se folk i gråa kläder af egendomligt snitt
och höra tilltalsordet »thou». Jag lärde också både i
och utanför min verksamhet som läkare snart känna
familjer af qväkare-blod, till och med sådana som ännu
kallade sig qväkare. Men damerna, unga och gamla,
togo sina drägter från Redfern i New-York eller
Worth i Paris, och föreföllo i ett och allt så litet
qväkar-aktiga som bara möjligt, och herrarne foro i
sista kriget till Cuba för att slåss med spaniorerna
utan att alls bry sig om det ordet att den, som griper
till svärdet, skall förgås med svärdet – det tyckes
också sakna allmängiltighet, ty de, som nu äro i min
tanke, ha återkommit brunstekta i hyn och med katarr
i sin mage men annars ytterst lifaktiga.

Men jag hade satt mig i sinnet, att jag skulle ha
fatt i verkliga qväkare, om jag så skulle gripa dem
med tänger, och när jag ej kunde få fatt i dem annorstädes,
gick jag till gudstjensten i en af stadens två

_________
*) Jag borde väl följdriktigt stafva qväkare med k, men jag förmår
inte göra det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:53:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/doodle/a0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free