- Project Runeberg -  Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes) /
I:165

(1902) [MARC] Author: Emil A. G. Kleen - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att jag var »Jack-the-ripper». Carry hade det gemensamt
med flertalet kvinnor, att det för henne icke var
någon nämnvärd skilnad mellan att tro och att veta;
hon var nu absolut säker på, att jag var identisk med
Londons olycklige massmördare. Miss N. påstod, att
det var mitt »energiska utseende», som inspirerat
Carry, och att hon precist lika lätt kunnat få i sitt
hufvud, att jag var den hon kallade »the debbil». Det
är icke angenämt, att bli tagen för »Jack-the-ripper»
af en svart kokerska i ett hus, der hvar och en har
sin lilla middag uppdukad särskildt för sig – färgade
kvinnor ha en viss förkärlek för giftet i kampen mot
sina fiender, liksom färgade män ha förkärlek för rakknifven.
Jag gick derför ut i köket, slog Carry på
axeln – hon höll dervid på att sjunka ner på sina
knän af fasa – och sade: »O, ni tokiga Carry! Ni
är nästan lika tokig som den stackars »jack-the-ripper»,
som längesen är innesluten på ett dårhus i England
utan hopp att någonsin komma derifrån.» Jag bevisade
sedan för Carry, att jag omöjligen kunde vara
Jack-the-ripper, omtalade den verklige Jacks sorgliga
historia in extenso för henne, och märkte till slut på
de suckar af lättnad Carry drog midt under sina tårar,
att denna hemska fantasi lämnat henne. Två minuter
efteråt var Carry uppsluppet munter, glömde till och
med för stunden sin gamle fiende »the debbil», dängde
skämtsammare än någonsin gamla skorpor i de svarta
flickornas ulliga hufvuden, hotade den oförbätterlige
Tom med stekspettet, och lofvade mig att, innan jag
for ut till landet, »make mighty nice fritters for
you, Suh»!

Med Tom var det värre – vi blefvo aldrig riktigt
goda vänner. Tom talade aldrig ett sant ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:53:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/doodle/a0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free