Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summa för hvilken detta monument på smaklöshet hade
bort kunna uppföras!
Och i detta millionsamhälle med dess alldeles
enorma kapitalkraft och med dess tunga kommunalskatter
få de skattdragande nöja sig med en renhållning
och en belysning, om hvilkas usla beskaffenhet
vi Stockholmare icke kunna göra oss en föreställning.
Och dricksvattnet sedan! Den animala verlden är
deruti representerad af en så otalig mängd små kryp,
att man säkerligen ännu icke på långt när hunnit beskrifva
alla arterna. Och när framlidne vännen Edward
Forsberg diktade sin berömda »bakteriens jubelsång»,
så måste han visst ha tänkt på det vattnet.
Vore jag bakterie, skulle jag emellertid förakta att
lefva i det, och skulle framlefva min tillvaro i något
––-
singularen utgör en ursäkt för de 22,000,000. Hvilka arbetslöner man
tar med i beräkningen, och hur man för resten utför den, blir det omöjligt
att få plats i byggnaden för tredjedelen af de goda 80 millioner kronor
svenskt de skattdragande i staden betalt för härligheten. De få emellertid
trösta sig med att ha åstadkommit något alldeles enastående. I hela
den vida verlden, ej ens hos oss i Stockholm, finnes något i byggnadsväg,
som i fulhet alls kan jemföras med tornet, som reser sig öfver
»Public Buildings». Det är som torn allra minst lika fult, som en del
af våra kyrkor äro som sådana, eller som Gustaf Adolfs staty på vårt
vackraste torg är i sin genre. Intrycket är visserligen alldeles
öfverväldigande men i det närmaste oblandadt pinsamt; man blir nedstämd
öfver sin oförmåga att begripa, huru åbäket någonsin kommit dit.
Högst uppe på tornet står en jättestaty öfver Wiliam Penn, och skådar
ut öfver slätten, hvarest omkring 1,400,000 menniskor röra sig. Om
hans ögon såge, hvad skulle de se? Måhända ett samhälle, som inom
sig räknar en talrik mängd människor i besittning af en så hög kultur
som finnes någonstädes på jorden, och i besittning af rikliga medel
under lagliga former undergå en ständig och hopplös plundring till förmån
för ett jemförelsevis litet antal till stor del i landet fjärran ifrån
invandrade äfventyrare, som med tillhjelp af den allmänna rösträtten
och af den genom de ständiga valen upprätthållna allmänna osäkerheten
i ställning grundligt utöfva konsten att i frihetens namn »sko sig» på
allmänhetens bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
