Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad mormonernas »udskejelser» på detta område beträffar,
förlåter jag dem verkligen allting lättare än
deras dåliga smak i afseende på det täcka könet.
Efter middagen gick jag upp på mitt rum ofvanför
saloonen, slog mig ner i en stol framför fönstret,
och såg ut öfver det ödsliga vinterlandskapet framför
mig. På afstånd syntes i eftermiddagssolens lågor de
lysande topparne och de blånande stalperna af en alpkedja,
sannolikt Wasatch-kedjan eller ett utsprång derifrån.
Långt borta mötte ögat den mörka färgtonen
af busk- och träd-vegetation, men i närheten var
allting snöslätt, hvars hvitvioletta reflexer icke afbrötos
af något, icke ens af de annars vanliga artemisiabuskarne.
Pinad af ensamheten, gikten och mina egna tunga
tankar satt jag kvar till skymningen föll på, och stirrade
ut öfver den ogästvänliga slätten. Men der syntes
nu något, som genast fäste min uppmärksamhet, och
ingaf mig hoppet, att den dystra dagen skulle medföra
någon liten omvexling. Längst bort i fjerran invid
den buskiga trakten syntes en eld, som emellanåt för
ett ögonblick delvis eller helt och hållet åter skymdes
bort. Indianer! jublade jag, helt visst alldeles »vilda»
indianer med långa svarta hårflätor, fjädrar i nacken,
»leggings» och allt som hör till ett veritabelt rödskinn
– om de finnas någon stans i verlden, så bör det
vara här. Bort flögo de dystra tankarne på mitt eget
sjukliga jag, bort flögo smärtorna af ärren och af sjelfva
den förb-e gikten. Jag nästan sprang nedför trappan
till »saloonen», hvarest sällskapet nu var betydligt talrikare,
gick fram till värden, som mållös af häpnad
öfver min tadellösa gång stirrade på mig, och bad
honom sotto voce att få låna hans revolver. Mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
