Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vaktmästare visade mig upp till ett galleri,
der E. strax ofvan den Store Fantens skuldra hade
sitt arbetsrum. Vännen E. var upptagen af att med
en loupe granska bakdelen af en oaptitligt utseende
insekt; anblicken af honom i hans arbete förde mig
ångerfull tillbaka till den period af min lefnad, då jag
sjelf egnade mycken tid och möda åt likartade för en
läkare ofruktbara sysselättningar. Vaktmästaren hade
kallat E professor, men som samme man kallat mig
öfverste, och det är en stor sällsynthet, att man i den
verld jag mest rört mig finner en så intelligent man
som E. bland professorer, frågade jag honom hvad
hans titel betydde. »Det är egentligen bara ett skällsord»,
svarade E. Jag omtalade då, att man derhemma
icke ännu hunnit fullt drifva begreppet professor så
långt, men att man på vissa håll arbetat ganska tappert
i den riktningen.
E. och jag lifvade upp gamla minnen, och kommo
öfverens om att vi voro bra lyckliga den tiden, då vi begingo
vår ungdoms största men ljufvaste dårskap: att läsa
på »filosofiska graden» i Upsala. Vi trodde den tiden, att
vi sjelfva voro stora snillen, och att Upsala var den moderligaste
alma mater och det bästa högre lärosäte i hela verlden.
Vi gjorde allt emellanåt stora upptäckter i naturvetenskaperna
– men icke så stora, att vi icke voro färdiga att
spricka af afund, då T. T. någonstädes fick fatt i en lus,
hvars »uniform» enligt hans förmenande aldrig förr blifvit
iakttagen.*) Vi ansågo att Prof. X:s kokerska var den
––-
dumbom och icke som ett snille. Att de icke rå för hur de se ut hör icke
hit. Jag tviflar mycket på att någon eller något rår för något, men vi
äro ändå piskade att om aldrig så paradoxalt likväl styft hålla på ansvaret.
*) Också en illusion! Lusen hade kort förut blifvit beskrifven af
en engelsman. T. T. grät sina blodiga tårar öfver den så när vunna
men åter förlorade äran, och lät sig ej hugsvala af A., som i goda
rim försökte trösta honom dermed att den, som hade ett hufvud som
han (T. T.), hade goda utsigter att få fatt i ytterligare en ny lus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
