Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra rariteter knappt stod att anträffa annat än just hos
oss. Jag njöt ända långt in i min medelålder af det trygga
uppläsandet af denna trosartikel för mig sjelf. När jag
lärde känna danskar, tyskar, holländare, britter och amerikanare
kunde jag icke dölja för mig, att vi svenskar i vissa
stycken voro på efterkälken. Men jag tröstade mig med
dogmen, hviskande i en sorts religiös extas: vi äro kanhända
en smula latare, dummare och supigare än de andra teutonerna,
vi äro heller inga dygdemönster, men tack, ack tack
ändå, o Gud, att du lät mig födas svensk! ty vi svenskar äro
så hederliga, så hederliga, och det är ändå det väsentligaste och
tillräckligt att öfverskyla våra små svagheter på andra håll!
Då jag blef en smula mera erfaren, och särskildt sedan jag
efter mina blygsamma vilkor börjat deltaga i affärslifvet här
hemma och i andra länder, utsattes jag för erfarenheter,
som högeligen förvånade mig. Men jag gaf mig ingalunda
i första taget, höll rent krampaktigt fast vid dogmen, och
hviskade med hopknäppta händer fram mitt fromma: credo,
quia impossibile, quia absurdum! Och långt sedan en
bitter erfarenhet borde lärt mig bättre, hände det, att jag
till tyska, engelska och amerikanska affärsmän rabblade upp
den gamla kära trosartikeln, om att vi skandinaver – ty jag
drog (great Scott!) äfven in våra norska bröder i den – voro
så hederliga, så hederliga. Jag kan icke beskrifva min
förtrytelse öfver de unisona, mångstämmiga utropen af förvåning
öfver mina patriotiska illusioner och af ironi, som mötte mig.
Men jag erkände det berättigade uti det råd en stor tysk
industriidkare, som skaffat sig en god insigt i den svenska
affärsverlden, en gång gaf mig: att försöka genom egna nyktra
jemförande iakttagelser bilda mig en föreställning om huru
särskildt svensk affärsmoral förhöll sig till de andra germaniska
nationernas affärsmoral. Jag följde rådet, och har numera
ingen rätt att räkna mig bland de troende fåren. Jag måste
någorlunda uppriktigt uttala min mening, oaktadt jag vet, att
mången välmenande och hederlig man skall förargas deröfver
och att Hr. Gründer i staden, samt herrar Sven Svensson i
Fåfänga, Anders Andersson i Vettlösa och Nils Nilsson i
Folkröta skola fördöma mig. Det skulle nog vara ofantligt
roligt att vara populär, men jag vill icke uppoffra något af
sanningen eller af den lilla nytta jag kan göra för att bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
