Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en halade med all makt i motsatt riktning i svansen.
Det ädla djuret såg med sina stora, kloka ögon på mig
helt allvarsamt och hans blick sade nästan lika tydligt,
som om han uttalat orden: »man måste naturligtvis
stå ut med dem, men du ser sjelf, att man behöfver
ganska mycket tålamod för att kunna göra det.»
Men blodhunden har ett stolt och känsligt sinne
och ett ypperligt minne. Det duger icke ens för hans
husbonde, att mer än hvad fullt rättvist och rimligt är
aga honom. Och det duger icke alls för någon annan
att göra det. I de flesta fall anfaller han då genast, och
har han väl en gång anfallit, så är han en farlig fiende, i
det han med den hos honom inneboende energien i
uppsåt ofta icke slutar att använda sina tänder, förr än
han blir ur stånd att göra det. Ser han sig icke i
stånd att genast utkräfva sin bot, så afstår han ifrån
den för ögonblicket – men han glömmer aldrig en
oförsonad förorätt. Jag säger uppriktigt, att jag icke
vill alltför strängt klandra den sidan af hans natur; jag
har svårt att tro, att han skulle kunna vara så trofast
och varm i sin tillgifvenhet, om han icke också kunde
vara det i sitt hat. Och vi menniskor veta att en rättvis
(och icke ytterlig eller på förbjudna vägar uppnådd)
vedergällning smakar så godt som godt rödvin, och att
den liksom detta smakar desto bättre, ju längre den
»fått ligga till sig». Har någon på något oberättigadt
sätt djupt sårat oss i vår stolthet, så svärja också vi
en ed om vedergällning, och mången af oss går långa
och mödosamma vägar för att utkräfva den.
Under vanliga förhållanden anfaller blodhunden ingen,
icke ens den, som han spårat upp. Han blir mot slutet
af förföljandet, och då han känner att han närmar sig
målet mycket liflig, och låter höra ett doft skall, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
