Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mer eller mindre lärdt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Manfallet i ungdomens tider var också bland Quidams samtida
rent af förfärande stort, och grafkorsen i hans minne
äro talrika.
Den första anmärkningen Quidam gjorde i Upsala angick
olämpligheten af universitetets förläggning till en prärie,
dit sällan någon civiliserad menniska kommer. Han
ansåg, att ett universitet alltid bör ligga i ett stort samhälle
för att helsosamt påverkas af och påverka detta och för att
å ömse sidor civilisatoriska inflytanden må tillgodoses och
ensidighet förhindras. Och han ansåg, att nödvändigheten
häraf är långt större i det glest befolkade Sverige än i de
flesta andra länder. De blifvande lärarne, presterna, juristerna
och läkarne komma nu från sina halfvilda hemorter
till »den lilla hålan vid Fyris», och återvända till bemälta
hemorter eller andra orter med något tillskott i bokvett men
med föga tillskott i annat vett. Quidams kamrater delade
emellertid icke hans mening i dessa saker; de påstodo alla
med en mun, att Sverige egde den högsta kultur af alla
länder, att Upsala var det lärdaste och noblaste universitet
i hela veriden, och att Upsala studeutkår var den stiligaste
studentkår, som fanns. Quidam blef mycket förvånad öfver
inflytandet af detta starkt specifika universitetslif på åtskilliga
till lärosätet hörande individer. Han hade redan sett
långt mera af veriden än de ungdomar, som vanligen komma
till Upsala. Han hade också långt mer än de flesta svenskar
en uppfattning af personlighetens rätt att inom den
menskliga och den gudomliga lagens gränser tillgodose sitt
eget egendomliga jag. Det var till och med icke utan att
Quidam sjelf då och sedermera råkat ut för den öfverallt
något nedsättande men i Sverige särskildt farliga anklagelsen
för att »icke vara som andra», för att vara ett s. k. original.
Men när han kom till Upsala slog han sina händer
samman, och skrek till sina olycksbröder i »hålan vid Fyris»:
om Ni tycker att jag är ett original, hvad säger Ni då om
de här Upsala-menniskorna! Han stirrade, gapande af förvåning,
på gubben S., hög, lång och rak samt verkade starkt
stork, som lefde i sin egen fantasiverld i det gamla Hellas
och svor vid Herakles – på en annan gubbe och professor
S., vältalare och medlem af Svenska Akademien, som (nästan)
alltid var nykter, men ständigt såg ut, som han varit full,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
