Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mer eller mindre lärdt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dör af att pimpla bränvin, öl och punsch. G. anlände till
denna fridsamma af verldens äflan och sträfvan ovanligt
oberörda »stad» en blåsig sommarafton, då Östersjön försökte
låtsas vara ett verkligt haf och dess tyvärr föga salta
vågor slogo mer än vanligt våldsamt mot stranden. Han
och två andra akademiska medborgare gingo sent på kvällen
ut att taga staden i betraktande; alla tre hade den
hvita mössan på hufvudet, ungdomens lifsglädje i sinnet,
en halfbutelj cognac i fickan och Hin Onde i hela kroppen.
På gatorna – eller gatan – fanns utom de tre
ingen enda själ utom Olle Nattvakt, som bister och gäspande
vandrade ikring med en trumma, afsedd att underrätta
Östra Skråköping om elden sluppit lös. Det dröjde
ej länge innan roten och upphofvet till allt ondt förde G.
och hans vänner samt Olle Nattvakt ihop. Studenterna bjödo
nu Olle på cognac, som ingenstädes rinner lättare än ner
i en svensk underklassares mage. Derefter började de reta
Olle med att påstå, att han inte kunde slå på trumma, sedan
med att han icke för »brackorna» i Östra Skråköping tordes
slå på trumma. Slutligen gingo de derhän i orättrådighet,
att de bjödo Olle en femma, om han ville bevisa dem att
han var bättre, än de trodde. Och Olle tog tag i sina
pinnar och »slog trögt sin hvirfvel men slog hårdt», och
väckte hela Östra Skråköping, hvars borgerskap i nattdrägt
rusade ut på sina förstugukvistar. Der tog vinden i borgarnes
skjortor, svepte dem kring hufvudena, och blottstälde
de ädlare delarne för förkylning. (Hufvudet räknas i Östra
Skråköping icke till de ädlare delarne.) Då borgarne hunnit
uppfatta situationen, blefvo de, icke alldeles utan skäl, förgrymmade,
utlofvade hämnd på den skuldbelastade Olle,
samt blidkades ingalunda af G:s något osammanhängande
framställning om, att det var deras pligt att glädjas och
tacka Gud öfver att icke elden var lös. När G:s vältalighet
icke hjelpte, blefvo de tre studenterna otåliga och skreko
bara af full hals: gå och lägg Er, gå och lägg Er, gå och
lägg Er!!! Nattvinden dref snart in borgerskapet, och G.
och hans kamrater tågade till hotellet, och sofvo säkerligen
sött på de nyss förvärfvade lagrarne. På morgonen kunde
de likväl i det förbittrade Östra Skråköping icke få något
att äta eller dricka, skuddade derför stadens stoft af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
