Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mer eller mindre lärdt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af oss sjelfva, och de skulle nu ögonblickligen ge
svar på tal på mycket, som många (icke alla) af oss äldre
i ungdomen fördragit med straffvärd undergifvenhet. Det
kan till och med hända att vi, gamla stofiler, bli rätt omildt
medfarne af de unga, då vi förtjena det – det är ofantligt
helsosamt för alla parter. Jag erkänner att jag njöt,
då jag för omkring ett år sedan hörde berättelsen om, huru
en ung, dugtig kamrat, som jag ännu icke sett men längtar
att få se, i diskussionen omildt men rättvist »tufsade till»
en föga framstående men mycket framskjuten medlem af
kårens seniorer.
Samtidigt upprätthålles i Staternas läkaresällskap
den goda ordningen och kårandan förträffligt. Enhvar,
som felar af okunnighet, bristande skarpsinnighet eller
af ögonblickets uppjagade känsla, kan räkna på öfverseende
eller på en mild dom. Men mot det planlagda
»strecket», mot lågsinthet och brott mot den hederskänsla
man eger rätt att fordra af gentlemannen är man
sträng – mycket strängare än på en del andra håll.
Jag erinrar mig en ytterst ledsam händelse, som för ett
par år sedan passerade långt, långt härifrån derborta i Peking.
Den hygglige, dugtige kinesiske läkaren Hu-Go hade
med sin kända goda penna skrifvit en ypperlig uppsats om
inflytandet af militärtjenst på det kinesiska folket, som nu
ändtligen vaknat till insigt om nödvändigheten att göra
något till sitt försvar, samt om militärtjenstens stora värde
för folkhygien och folkuppfostran. Dagen efter föredraget
infann sig hos Hu-Go militärläkaren och mandarinen af
gröna porslinsknappen Phu-Ling Pee-Pee och bad om att
få låna manuskriptet för att noggrannare studera detsamma.
Han fick det under det uttryckliga förbehållet att icke visa
det till andra, särskildt icke till någon af pressens män, af
hvilka flera begärt det. Phu ting Pee-Pee, som alldeles
säkert handlade efter en fullt enligt hans natur uppgjord
plan, fick manuskriptet – och gick dermed till Kinesiska
Dagbladet, i hvilken pigga tidning det morgonen derpå till
Hu-Go’s häpnad och förtrytelse stod att läsa. Strax derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
