Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Politics»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hans åsigter vittnar om fanatikern. Han var en enthusiastisk
beundrare af den Franska Revolutionen *) och
hyste en häftig motvilja mot det aristokratiska England.
I sitt yttre uppträdande visade Jefferson sig såsom en
»man af folket», trots att han genom sin börd snarare
hörde till aristokratien. Han var tarfligt klädd, vinnlade
sig om enkla fasoner, och borttog hvarje spår af den
ståt hvarmed Washington brukat angifva sitt offentliga
uppträdande. När Jefferson skulle öppna kongressen,
tog han konceptet till sitt tal i fickan, red i sin hvardagsdräkt
till kongressen, band sin häst vid ett träd
utanför dess samlingsrum, stöflade in och uppläste talet.
Huru excentrisk Jefferson än var både i sina åsigter
_______
*) När skola en gång de barocka, ledsamma parndoxerna om den
franska revolutionen såsom en för menskligheten välsignelserik händelse
upphöra? Man kan roa sig med att fundera deröfver, om franska revolutionen
väsentligen var en rörelse af en rutten förtryckt underklass mot
en rutten förtryckande öfverklass, eller om den väsentligen var en resning
af den till största delen keltiska lägre befolkningen mot den till
största delen germaniska (frankiska) högre hefolkningen i Frankrike.
Men det är säkert, att den icke i samhällsläran införde eller tillämpade
ett enda nytt begrepp om menskliga rättigheter, och att det, som den
med sina vackraste slagord sökte förverkliga, men icke för ett ögonblick
lyckades förverkliga, var ypperligt upprätthållet i dess granländer
England, Schweiz och Holland. Bland alla dess historiska figurer
finnes icke ett enda verkligt stort namn, och det är en fråga, om icke den
köpte förrädaren Miraheau var den ende af dem, som förtjenar att
minnas som en man med stor politisk förmåga. Den utgöt dåraktigt
och till största delen utan minsta tvingande hehof strömmar af oskyldigt
blod, och lemnar i sin helhet en bild af en vild orgie af de sämsta
lustar. I hela mensklighetens historia finnes ingen händelse, som i så
hög grad skadat frihetens, den möjliga och önskvärda jemlikhetens och
broderskapets sak som just denna hemska parodi på folkvälde och
samhällsfrihet, och den efterföljdes af en oemotståndlig, excessiv och skadlig
reaktion. Hvilka förtjenster, frågar jag i rättvisans och förnuftets namn,
kan man då tilldela den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
