Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERTULLIANUS.
167
tid icke hade varit någon strid om barndopet. Ty han
skulle förvisso icke hava underlåtit att nämna, att
någon före honom uppträtt mot barndopet, ifall han
vetat av någon sådan. Men ända dittills hade det
utan strid gått så till i församlingarna, som Ireneus
berättar.* Låt oss tillämpa din bevisning på ett
annat område. Den förste kyrkofader, som
uttryckligen omnämner Johannes’ evangelium är biskop
Theofilus i Antiokia (t omkr. 180), som var
samtida med Ireneus och Tertullianus. Menar du då, att
därav kan dragas den slutsatsen, att man före
Theofilus’ dagar intet visste om Johannes’ evangelium,
utan att det uppkom först på Theofilus’ tid?
Timoteus: Nej, det är ju alldeles klart. Men att
det före Tertullianus icke var någon strid om
barndopet, kan också bero därpå, att intet barndop
förekom. Ty om det icke förekom, så kunde det
icke heller bli strid därom.
Natanael: Däri har du alldeles rätt. Och den
saken måste därför undersökas. Som du vet, har
Tertullianus icke blott i förbigående nämnt om
dopet utan skrivit en särskild bok därom i 20
kapitel. Och vi skola nu läsa det huvudställe, där han
talar om dopets uppskjutande. Det står i kap. 18
och lyder sålunda:
»Att för övrigt dopet icke förhastat** bör
anförtros (givas) åt någon, veta de, vilkas ämbete det
är (att döpa). Orden: »åt var och en som beder
dig, giv», hava sin tillämpning på almosor. Snarare
bör man här taga i betraktande det ordet: »Given
icke det heliga åt hundarna och kasten icke eder
* Se ovan sid. 142. ** temere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
