Beskrifning om en Runsten wid Drotningholm / 16 (1751) Author: Olof von Dalin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA FLOCK eller Den Historiska - 3. Cap. Om Frustugor och Hönshus - 4. Cap. Som är något faseligt; men kan beklageligen icke hielpas: dock tager det en god ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. Cap.

Om Frustugor och Hönshus.

Konung Grim stod högst uppe i en wind, der han hängt spikekorf at torkas, när han fick se Lovöiska Arméen: Han lät slå på trumma, klämta i alla klockor och blåsa i lur, hwarigenom han fick tilsammans en ansenlig krigsmakt. Prinsessan satt i sin Jungfrubur i höga lofft, och wirkade röda guld, när detta larm begyntes: der blef et faseligt wäsend bland hennes Tärnor och Canariefoglar: alla hiertan pickade, allas röster uphögdes, den ena dånade, den andra stupade öfwer spinråcken, den tredie glömde både Robe och toflor: Hönshuset war der bredewid wägg om wägg: så bygde man den tiden: der blef ock et almänt skrik: min penna är för swag, at utföra all jämmer i den flygelen. Prinsessan, mer förstörd af sina Fröknar, än af fienden, flydde genom en
löndegång under jorden hel allena til skogs: men, ack, J Skiönheter, hwad ären J icke utstälte, at falla ur den ena faran i den andra? På et stort bärg låg en ofantelig jätte och solade sig: han sträckte ut handen och fångade den Skiöna, liksom Linnaeus en Insect, dock utan at giöra henne skada: Han tog henne med sig in i sin kula: Farwäl, Prinsessa, jag lämnar Ehr i säkra händer, och begifwer mig til Eder Herrfader i hans betryck.

4. Cap.

Som är något faseligt; men kan beklageligen icke hielpas: dock tager det en god ända.

Grim förswarade sina Slottsportar et helt dygn, och sköt genom rundtornens gluggar som en Tordön. Änteligen krossades muren af små hällebärg på slungor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>