Helga Gregorius: alltjämt ser jag henne för mig. Ser henne som jag såg henne i drömmen: naken, sträckande emot mig ett knippe mörka blommor. Kanske röda, men mycket mörka. Ja, rött blir ju alltid så mörkt i skymningen.
Ingen natt går jag till sängs utan en önskan att hon åter ville komma till mig i drömmen.
Men det tvetydiga leendet har min fantasi så småningom arbetat bort, och jag ser det inte längre.
*
Jag önskar prästen vore väl tillbaka. Så kom hon säkert hit igen.
Jag vill se henne och höra hennes röst. Jag vill ha henne hos mig.
