- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
4

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 4 —
— Det är väl så, att vi nu riktigt på allvar kommit till skiljo-
vägen, sade Anne fundersamt. — Och det kunde ju inte und-
vikas. Tror du, Diana, att det verkligen är så förtjusande att
vara fullvuxen, som vi brukade föreställa oss, när vi voro små?
— Jag vet inte — i vissa avseenden är det ju rätt trev-
ligt, svarade Diana och smekte åter sin ring med det lilla lyck-
liga leende, som ofelbart hade den verkan, att Anne plötsligt
kände sig utestängd och oerfaren. — Men det finns också så
mycket, som bara gör en förbryllad. Ibland tycker jag, att den
där känslan av, att man nu är fullvuxen, riktigt skrämmer mig,
och då skulle jag vilja ge vad som helst för att kunna växa
nedför och åter bli en liten flicka.
I sinom tid ska vi väl vänja oss vid att känna oss som
fullvuxna, sade Anne beslutsamt. — Efterhand bli väl överrask-
ningarna inte så många — fastän det är ju ändå överrask-
ningarna och det oväntade, som sätter piff på livet. Vi ha nu
fyllt aderton, Diana. Om två år till bli vi tjugo. När jag var
tio år, tyckte jag, att tjugo var en faslig ålder. Det dröjer inte
länge, förrän du är en stadig medelålders matrona, och jag ska
vaia en beskedlig gammal mamsell, tant Anne, som kommer
och hälsar på dig i hälgerna. Alltid har du väl en liten vrå
at mig, söta Diana? Inte gästrummet, naturligtvis, så preten-
tiösa fåi minsann inte gamla mamseller vara, ger du mig bara
en liten skrubb på vinden, blir jag så innerligt nöjd och belåten.
— O, sådana galenskaper du pratar, Anne, skrattade Diana.
— Du kommer att gifla dig med någon, som är ståtlig och vac-
ker och rik, och då blir inget gästrum i hela Avonlea gentilt
uog at dig. Du kommer att rynka på näsan åt alla dina forna
ungdomsvänner.
Det skulle vara illa gjort av mig, min näsa är rätt bra.
men att lynka på den skulle inte klä den, sade Anne och strök
omt utefter sitt ansiktes lilla välbildade mittelparti. — Hos mig
är det minsann inte så mycket, som är vackert, att jag har råd
att föidäiva det, som är, så att till och med, om jag skulle
gifta mig med hans majestät konungen över Kannibalöarna,
skulle jag ändå inte rynka på nosen åt dig, Diana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free