Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 —
mängda atmosfären i Grönkullas kök. På en soffa satt en åtta-
årig gosse hopkrupen och göt sorgens tårar.
— Hur är det fatt, Davy? frågade Anne och tog honom upp
i sin famn. — Var är Marilla och Dora?
— Marilla håller på och lägger Dora, snyftade Davy, och
jag gråter för att Dora trillade utför källartrappan — hon slog
en riktig kullerbytta och skrapade av sig allt skinnet på näsan,
och —
— Äh, var det så, ja, gråt ändå inte så förskräckligt! Det
är klart du tycker det är synd om lilla syster, men hon blir inte
bättre för att du går på så här. I morgon är hon nog kry igen,
Davypojken, ska du få se . . . Att gråta hjälper så litet . . .
— Inte gråter jag för att Dora föll utför källartrappan, avbröt
Davy och såg med den misskändes ovilja på Anne. — Jag gråter
för att jag inte var där och såg henne trilla . . . Allt roligt ska
då ske, medan jag är borta.
— Men Davy! — Anne hade all möda att kväva sitt skratt. —
Skulle du verkligen tycka det vore roligt att se stackars lilla
Dora ramla utför trappan och göra sig illa?
— Hon gjorde sig inte mycket illa, svarade Davy trotsigt.
— Hade hon slagit ihjäl sig, kan du väl begripa, att jag skulle
ha blivit ledsen. Men vi ä’ nog rätt seglivade av oss, både hon
och jag. Tänk, häromdagen rullade Herb Blewett ned från deras
höloft och for rätt ned genom trumman, som di skjutsar hö och
havre uti, och kom rakt in i stallet, där di har en fasligt ilsken
häst, som både slår och bits, och kom alldeles under hovarna
på honom. Men honom fick di ändå ut levande, med bara tre
småben knäckta. Fru Lynde säger, att det finns folk, som man
inte tar döden på ens med en köttyxa. Kommer fru Lynde hit
i morgon, Anne?
— Ja, Davy lille, och jag hoppas du alltid blir snäll och artig
mot henne.
— Jag ska bli snäll och artig. Men hon ska väl aldrig lägga
mig om kvällarna, Anne?
— Det kan väl hända hon gör nå’n gång. Varför skulle hon
inte få det?-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
