Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
— Ett äppelträd — ocli så här långt bort i skymundan! ut-
brast Anne förtjust.
— Jaha, ett riktigt äppelträd med äpplen på, här mitt ibland
barrträd och björkar, ett par kilometer från närmaste fruktträd-
gård. Jag var här en dag i våras och fann det alldeles vitt av
blom. Då föresatte jag mig. att jag skulle gå hit igen i höst
och se efter, om det blivit någon frukt. Titta, det står ju all-
deles fullt av äpplen. Och goda se de ut — litet mörka i hyn
och grova i skalet, men friska och rödblommiga. De flesta
vildäpplen se vitgröna och oaptitliga ut.
— Det har väl spirat upp för många år sedan ur något frö-
hus, som kastats här, sade Anne. — Och tänk, hur det har vuxit
och fått lövskrud och skjutit i höjden här mitt ibland främ-
lingar — ett sådant duktigt och ihärdigt litet träd!
— Här ligger en fallen trädstam med ett mjukt täcke av
mossa. Sitt ned, Anne — sämre soffa kan man ha. Nu ska
jag klättra upp efter några äpplen. De växa alla högt — trä-
det har måst sträcka på sig för att nå solen.
Äpplena visade sig vara härliga. Under det brunröda skalet
satt ett fint vitt kött, matt ådrat med rött, och utom sin egen
goda äppelsmak hade de någonting vilt och pikant, som de od-
lade äpplena aldrig ha.
— Se, sade Anne plötsligt, för tre minuter sedan var det
ännu skymning, och na 1m vi månsken. Så synd, att vi inte
gåvo akt på just det ögonblick, då övergången skedde! Men
nu får vi allt lov att gå hem.
— Vi ta hemvägen runt mossen och sedan längs De älskan-
des stråt. Nå, känner du dig lika ledsen och olustig nu, Anne,
som när du gick hemifrån?
— Äh, tycker nå’n det! De här äpplena läskade både själ
och kropp. Jag känner, att jag kommer att tycka om Redmond
och tillbringa fyra härliga år där.
—’ Och efter de fyra åren — hur blir det då?
— Se’n kröker vägen igen, svarade Anne i lätt ton. — Titta
om hörnet kan man inte, och inte heller har jag någon lust
att göra det. Det är bättre att ingenting veta.
■»
—
■■
■■■
......
..
’
’
................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
