Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon där är Priscilla Grant, sade Anne och pekade.
— Och hon heter Anne Shirley, sade Priscilla och pekade
i sin tur.,
— Och vi ä’ från Prins Edwards ö, sade bägge två med
en mun.
— Och jag har hemma i Bolingbroke, Nova Scotia, sade
Philippa.
— Bolingbroke! utbrast Anne. — Men där är ju jag född!
Så livat, då ä’ vi ju liksom landsmän. Men jag har vuxit upp
på Prins Edwards ö och håller förfärligt mycket på den.
— Ja, sade Philippa, det tycker också jag var roligt, för
när jag nu rätt som det är börjar berätta mina hemligheter för
er, så blir det inte som att berätta dem för främmande. Och
jag är tvungen att berätta dem. Jag kan inte hålla på hem-
ligheter — det lönar sig inte att försöka. Det är mitt värsta
fel — det och så obeslutsamheten, som jag nyss talade om.
Vill ni tro det, jag behövde en halv timme för att bestämma mig
för vilken hatt jag skulle ta, när jag ämnade mig hit — hit,
till en kyrkogård. Först tänkte jag ta min bruna med vingen,
men så fort jag satt den på mig, tyckte jag, att den här sand-
färgade med det buktiga brättet skulle vara mera klädsam. När
jag väl fått den på mig, tyckte jag bättre om den bruna. Till
sist lade jag dem bägge två bredvid varandra på sängen, knep
ihop ögonen och stack på måfå med hattnålen. Jag fångade upp
den ljusa, och därför tog jag den. Den klär mig förtjusande,
tycker ni inte det? Och nu får ni lov att säga mig, hur ni tycker
jag ser ut!
Priscilla brast åter i skratt åt denna naiva fråga, som fram-
ställdes i fullt allvarlig ton. Men Anne, som var känslomänniska,
kramade hårt Priscillas hand och sade:
— Vi tyckte i morse, att du var den sötaste flicka vi sett
i Kingsport.
Philippas korta överläpp lät en rad små mycket vita tän-
der lysa fram i ett belåtet leende.
— Ja, så tyckte jag själv, blev det förbluffande svaret, men
jag ville också gärna höra någon annans åsikt, som kunde liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
