- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
31

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stadga min egen. Jag är inte säkrare i fråga om mitt eget ut-
seende än om någonting annat. Just som jag kommit till den
övertygelsen, att jag verkligen är ganska näpen, så blir jag så
modfälld och tycker, att jag är en riktig fuling. För resten har
jag en ryslig gammal morsmoster, som alltid brukar säga till
mig med en beklagande suck: Ack, så söt du var, när du var
liten och låg i vaggan Konstigt, så barna kan förändras, när di
växer upp! — Mostrar tycker jag om, men inte morsmostrar.
Om ni nu är hyggliga och snälla, så säger ni åt mig ibland, att
jag är söt. Då känner jag mig bättre till mods. Och jag ska
gärna göra er samma tjänst tillbaka — det kan jag verkligen
med gott samvete göra.
— Tack ska du ha, skrattade Anne, men Priscilla och jag
är så fullt och fast övertygade om, att vi ser bra ut, att ingen
behöver stärka oss i vår uppfattning. Så det besväret slipper du.
— Ack, du bara gör narr av mig. Jag vet, att ni tycker inom
er, att jag är gräsligt inbilsk och fåfäng, men det är jag inte.
Det finns sannerligen inte en gnista fåfänga i mig. Och aldrig
skulle jag tveka att säga en annan flicka en liten vänlighet om
hennes utseende, som kunde göra henne glad. O, så trevligt,
att vi nu har blivit bekanta! Jag kom hit i lördags, och jag
har längtat hem, så jag kunnat alldeles förgås. Jag vet ingen
gräsligare känsla. Hemma i Bolingbroke är jag en ganska fram-
stående person, men här är jag en ren nolla. Jag har riktigt
hållit på att bli grubblande... Var bor ni nånstans?
— S:t Johannesgatan trettioåtta.
— Det var stiligt — jag bor ju bara om hörnet, vid Wal-
lacegatan. Men jag tycker inte om mitt inackorderingsställe.
Där är så tråkigt och dystert, och mitt rum vetter utåt en sådan
avskyvärd gård. Det är den fulaste plats man kan tänka sig.
Och inte tror jag, att alla kattor i Kingsport kan stämma möte
där om nätterna, men hälften gör det alldeles säkert. Jag älskar
kattor som ligger och spinner i soffhörn eller på en mattstump
framför en trevligt sprakande brasa, men kattor på bakgårdar
vid midnattstid är något helt annat. Den första natten jag låg
här, grät jag hela natten, och kattorna satte i med de gräsli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free