Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
med dig. Anne, sötnos, säg mig nu omigen, att du tycker den
allra som lillaste smula om mig. Jag längtar så att få höra det.
~ Jag tycker riktigt mycket om dig. Jag tycker du är en
lai och mjuk och sammetslen liten kissemiss — med indragna
klor, åtminstone mot mig, skrattade Anne. — Men om jag fun-
derar till i morgon bittida, begriper jag inte, när du nånsin
hinner med att titta i dina läroböcker.
Men Phil måste dock haft sina hemliga stunder av flit, ty
hon skötte sig bra i vartenda ämne. Ej ens den gamle knarrige
professorn i matematik, som avskydde samundervisning och
hätskt motsatt sig’ flickors tillträde till högskolan, kunde hitta
på någon förevändning att kugga henne. Hon var den bästa
bland novitierna i alla ämnen, utom i engelsk litteraturhistoria,
där Anne Shirley hade försteget. Anne själv fann sitt första
studieår över förväntan lätt, tack vare det ihärdiga arbete,
vartill hon och Gilbert sporrat varandra under de sista båda
åren i Avonlea. På så sätt kunde hon också unna sig att deltaga
i det glada kamratlivet, som hon fann så roande.
Men aldrig ett ögonblick glömde hon Avonlea och vännerna
där. För henne voro de lyckligaste stunderna i varje vecka
brevbärarens besök. Ej förrän hon fått de första breven hem-
ifrån, började hon tro, att hon någonsin skulle kunna tycka om
Kingsport och finna sig tillrätta där. Innan de börjat komma,
hade Avonlea tyckts henne tusentals mil avlägset; breven lik-
som minskade avståndet och knöto den nya tillvaron så nära
samman med den gamla, att de började smälta ihop, i stället
för att de hittills förefallit som två hopplöst skilda existenser.
Den första sändningen innehöll sex brev, från Jane Andrews,
Ruby Gillis, Diana Barry, Marilla, fru Lynde och Davy.
Janes var präntat med sirlig skönskrift, vartenda »i» hade
sin prick just där den borde sitta, och intet »t» behövde våndas
över att dess streck blivit uteglömt. Men det fanns inte en
mening av intresse. Skolan inte ens nämnde hon, och om den
hade Anne mycket längtat att få höra. Hon besvarade inte en
enda av de frågor, Anne framställt i sitt brev. Däremot gav
hon noggrann uppgift om hur många meter spetsar hon virkat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
