- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
46

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 46 —
leende, men ändå bedrövad, hur jag hade kunnat låta någon
sitta på den. Jag sade henne, att jag var fullkomligt oskyldig
— det oundvikliga ödet, länkat av en Sloane, är sannerligen
mer än jag förmår kämpa emot.
— Fröken Adas kuddar tar på mina nerver, sade Anne. —
Två stycken nya sydde hon färdiga i förra veckan, broderade
och stoppade så de kunna stå för sig själva. Som det absolut
inte fanns någon kuddlös plats att lägga dem på, reste hon upp
dem mot väggen i en av trappavsatserna. De falla överända
rätt som det är, och så ligga de i vägen för oss, när vi springa
uppför eller utför trappan i mörkret. Förra söndagen, när
pastor Davis i sin predikan talade om alla sjöfarande och allt
vad de äro utsatta för, så tänkte jag på, vad de få lida, som
bo i sådana hus, där man ägnar tjocka, stoppade kuddar en
avgudisk dyrkan. Så där ja, nu ä’ vi färdiga, och där ser jag
pojkarna komma över kyrkogården. Nå, följer du med oss Phil?
— Ja tack, om jag får gå med Priscilla och Charlie. Då
får jag ändå en dräglig tillvaro som femte hjul. Din Gilbert är
förtjusande, Anne, men varför går han och drar så mycket med
Glosögat?
Anne stelnade till. Hon själv var alls icke svag för Charlie
Sloane. Men han var från Avonlea, och ingen främmande hade
rätt att göra narr av honom.
— Charlie och Gilbert ha alltid varit goda vänner, sade
hon kallt. — Charlie är en hygglig pojke. Han kan inte rå för
hurudana ögon han har.
— Du pratar. Det kan han visst det. Jag är säker på, att
han gjort något rysligt i en föregående tillvaro, och det ska
han nu straffas för genom att få gå omkring och bära på så’na
rullande och utstående ögon. Priss och jag ska ha så livat med
honom i eftermiddag. Vi ska skoja med honom så vådligt, men
se det begriper han inte.
»De övergivna P’na», som Anne kallade dem, utförde helt
visst sitt nätta uppsåt. Men Charlie anade ingenting, han var
stolt och belåten över att få spatsera i sällskap med två så sti-
liga flickor, särskilt Philippa Gordon, skönheten bland de nyin- :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free