Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
skrivna flickorna. Det skadade alls inte att Anne fick se, att
åtminstone visst folk uppskattade honom efter hans rätta värde.
Gilbert och Anne vandrade i något långsammare takt efter
de andra; de .njöto av hösteftermiddagens lugna, stilla skönhet
och inandades den kådiga doften från furorna längs den lantliga
stig, som följde stranden utåt redden.
— Tystnaden här är lik en bön, tycker jag. Vad jag älskar
furorna, sade Anne med ansiktet vänt uppåt den solblanka him-
melen. Och det är, som om de sträckte sina rötter djupt ned
i forna tidsåldrar med all deras romantik. Det känns så
lugnande att ibland få gå hitut och ha en stilla pratstund med
dem. Härute känner jag mig alltid så lycklig,
Tycker du inte, att i deras skugga våra egna strävanden
får någonting’smått över sig, Anne?
Jag vet bara, att om jag drabbades av någon stor sorg,
skulle jag gå ut till furorna för att finna tröst, sade Anne dröm-
mande.
— Jag hoppas du aldrig måtte nås av någon stor sorg, sade
Gilbert, som hade svårt att. förena begreppet sorg med den liv-
liga och glättiga varelsen vid hans sida. Han visste ej, att de,
som kunna sväva upp till de högsta rymder, också ha lätt för
att förlora fotfästet och glida ned i avgrundens djup. De na-
turer, som ha den största förmågan att glädja sig, känna också
intensivast lidandets bitterhet.
— Men någon gång måste den ju komma, invände Anne. —
Livet tyckes mig som en fröjdebägare, som just nu hålles intill
mina läppar. Men någon bitter bottensats måste där väl finnas
— det finnes .nog i varje dryck. En dag får jag också smaka
min. Nåväl, jag hoppas jag må taga emot den med mod och
styrka. Och jag hoppas, att jag inte själv måtte vara vållande
till den. Minns du vad pastor Davids sade förra söndagskvällen
— att de sorger, Gud sänder oss, föra med sig kraft och under-
givenhet, medan de sorger vi själva äro skulden till, genom dår-
skap eller ondska, äro vida tyngre att bära. Men vi ska inte
tala om sorger en eftermiddag som denna. Den är avsedd bara
för att låta oss känna, hur skönt det är att leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
