Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
strålade inte Annes ögon som stjärnor, när hon satte sig ned
vid det välfyllda kvällsvardsbordet, hur rodnade inte hennes
kinder, hur silverklart var inte hennes skratt! Och Diana skulle
få ligga kvar över natten. Det var ju alldeles som i gamla
tider. Och tekopparna med rosenknoppsmönstret voro fram-
tagna, dagen till ära. Marilla hade nästan överträffat sig själv.
__ Du och Diana kommer väl att ligga och prata hela natten,
sade Marilla med ett smått försmädligt tonfall, när flickorna om-
sider gingo en trappa upp. Marilla fruktade, att hon lagt för
mycket i dagen av det som hörde sig inom henne, och då tog
hon alltid sin tillflykt till sarkasmens självförsvar.
__ Qet är nog troligt, sade Anne, men först ska jag »natta»
Davy. Det har han bett mig så mycket om.
— Du kan tro, sade Davy, när de gingo över vindsförstu-
gan, att jag har längtat efter nå’n att läsa mina böner för.
Det är inge’ livat att läsa dem ensam.
_ i)u läser dem ju heller inte ensam, Davy. Gud är alltid
hos dig och lyssnar till dig.
_ Jamen honom ser jag inte, invände Davy. Jag vill
be till nå’n jag kan se. Och fru Lynde och Marilla — di du-
ger inte.
När Davy äntligen stod iförd sin fotsida grå flanellsskjorta,
tycktes han dock ej ämna göra sig någon brådska med att
börja. Han stod framför Anne och vägde än på den ena bara
foten, än på den andra, och såg obeslutsam ut.
— Nå, kära du, hur blir det? sade Anne.
Davy böjde sig ned och lade huvudet i Annes knä, vilket
i någon mån besvärade hans tal, när han omsider tog till oida.
_ Anne, kom det i ett halvkvävt mummel, jag är så fasligt
ohågad för att läsa min aftonbön. Jag har varit ohågad i en
hel veckas tid. Jag läste den inte i går — och inte i förgår
heller.
— Varför inte det då, Davy, frågade Anne milt.
— Du — du blir väl inte arg, om jag berättar det för dig?
Anne lyfte upp hela den lilla gråklädda figuren i sitt knä
och lade hans huvud mot sin arm.
ifpi v -»*r-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
