Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57
kläderna inte ligga och fukta. Diana och jag kan gå dit någon
gång tillsamman.
Vidare hade anlänt några högst karaktäristiska kråkfötter
från Philippa, fulla av Alec och Alonzo, av vad de sade och
vad de gjorde och hur de sågo ut, när deras ögon vilade på
henne.
»Men ännu vet jag inte vilkendera jag tar», skrev Phil.
»Om du ändå hade följt med mig, så hade du kunnat hjälpa
mig att välja. För på egen hand kan jag aldrig fatta något
beslut. När jag såg Alec, så dallrade det till i mitt hjärta, och
jag tänkte: han är det. Se’n efter en stund kom Alonzo, och
tror du inte, att jag kände en så’n där precis likadan spritt-
,ning i hjärtat nu också? Så det kan man inte rätta sig efter,
fastän det i romanerna ska vara ett osvikligt tecken. Men vad
nu dig beträffar, Anne, så vill jag våga aldrig det på, att ditt
hjärta inte dallrar förr än Den Rätte infinner sig. Vad är det
då, som är på tok med mig? I alla fall så har jag förskräckligt
roligt. Vad jag önskar du vore här! I dag snöar det, och
det var då för väl. Jag var så rädd vi skulle få en grön jul;
sådana avskyr jag. Tycker du för resten det ligger ett uns
sunt förnuft i att kalla en jul, som simmar i smutsbrun lervälling,
för grön?
Anne, har du nå’nsin stigit upp i en spårvagn och så upp-
täckt, att du inte har på dig så mycket pengar, att du kan
betala avgiften? Det hände mig härom dagen. Det var någon-
ting gräsligt. Jag hade en silverslant — jämna pengar — på
mig, när jag steg upp i vagnen. Jag trodde den låg i min
vänstra kavajficka. När jag slagit mig ned och fått det be-
kvämt, kände jag efter den. Nix —- den var inte där. En
kall kåre kröp utefter min rygg. Jag kände i andra fickan.
Inte heller där. En ny, ännu kallare kåre kröp efter den första.
Jag tog av mig handskarna, lade dem på bänken och trevade
igenom alla mina fickor, både på inner- och yttersidan. Slanten
var inte där. Jag reste mig upp och ruskade på mig, och så
spejade jag utefter golvet. Spårvagnen var full med folk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
