Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
sinne just nu, sade Anne och såg sig omkring med förtjusta
blickar. Den friskt kyliga luften förde med sig en doft av kåda
och barr, och över den solblanka himlen seglade här och där
lätta molntappar fram. — Det vore evig skada att fördärva en
sådan eftermiddag. I dag sjunger våren i mitt blod, och jag ser
synei och drömmer drömmar, Prissy! Det är någonting underligt
med den månaden april... Jag älskar den västliga vinden. Den
sjunger om hopp och glädje, tycker du inte? När det blåser
ostlig vind, tänker jag alltid på regn, som droppar från tak-
skägget, och sorgsna vågor, som slå mot en grå och öde strand.
Näi jag blii en gammal gumma, så sätter säkert reumatismen
åt mig, så fort vinden vrider sig på ost.
— Och är det inte gränslöst roligt, när man första gången
Iäggei av sig sina gamla vinterpaltor och seglar fram som nu
i ny vårdräkt? skrattade Priscilla. — Känner du dig inte som
om du skapats om på nytt?
— Allting känns nytt om våren, sade Anne. — Och själva
våren är också ny, aldrig är den ena alldeles lik den andra.
Alltid bjuder den på någon ny ljuvlighet. Se hur grönt gräset
står kring den lilla dammen och hur pilens knoppar hålla på att
brista!
— Och alla tentamina äro överståndna! I dag om en vecka
äro vi hemma.
— Och skönt blir det, sade Anne drömmande. — Det är
så mycket, som jag längtar efter att få göra. Jag vill sitta på
förstutrappan åt kökssidan till och känna vinden komma farande
över gubben Harrisons fält. Jag vill leta efter ormbunkar och
stensöta i Spökskogen och plocka violer i Violernas dal. Minns
du den dagen vi hade vår härliga utfärd, Priscilla? Jag vill höra
grodorna sjunga och popplarna susa. Men jag har lärt mig
tycka om Kingsport också, och jag är hjärteglad åt, att jag får
komma hit i höst igen. Hade jag inte fått stipendiet, hade det
nog aldrig gått. Jag vill inte tära längre på Marillas lilla spar-
penning.
— Kunde vi bara hitta nå’n lägenhet! suckade Priscilla. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
