Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 —
X.
Carolinas tjäll.
Kvällen därpå vandrade de med beslutsamma steg uppför
den med mångfärgade stenar belagda gången genom den lilla
trädgården. Aprilvinden brusade genom furorna, och inne i
lövdungarna prasslade rödhakesångarna — tjocka, välfödda och
djärva små krabater, som struttade hit och dit på sandgångarna.
Flickorna ringde litet skyggt på dörrklockan och blevo insläppta
av en något sotig och ålderstigen jungfru. Från farstun kom
man direkt in i ett stort vardagsrum, där vid en muntert spra-
kande liten brasa sutto två andra damer, som även de voro
ganska gråa i hyn och till åren komna. Frånräknat att den ena
såg ut att vara sjuttio år och den andra femtio, var det just
ingen skillnad mellan dem. Båda hade häpnadsväckande stora,
vattenblå ögon bakom stålbågade glasögon, båda buro mössa
och en grå axelschal, båda stickade strumpa utan brådska, men
också utan uppehåll, båda gungade makligt i var sin gungstol
och tittade på flickorna utan att säga ett ord. Och strax bakom
vardera damen satt en stor vit porslinshund, beströdd med runda
gröna fläckar, med grön nos och gröna öron. Dessa hundar
tilltalade genast Annes fantasi, och hon upphöjde dem till de
båda tvillinggudomligheter, som höllo vakt över Carolinas tjäll.
Ett par minuter gingo, och ännu hade ingen brutit tystna-
den. Flickorna voro alltför nervösa för att finna ord, och varken
de äldre damerna eller de grönfläckiga hundarna tycktes be-
nägna att inleda samtal. Anne kastade en snabb blick omkring
sig. Så gränslöst trevligt här var! En annan dörr med glasruta
ledde rätt ut till gräsplanen med furudungen, och rödhake-
sangarna kommo trippande nyfiket ända upp på trappstegen.
Golvet var belagt med längder av hemvävda mattor i glada
färger, sådana som Marilla brukade väva av gamla tygrester
hemma på Grönkulla, men som kommit ur modet överallt annor-
städes, till och med i Avonlea, där man ändå förstått att upp-
skatta de hederliga trasmattorna. Och här lågo nu sådana vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
