- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
72

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 12 —
den förnäma Spoffordavenyen! En hög, blankpolerad farfars-
klocka tickade ljudligt och högtidligt borta i ett hörn. Små
förtjusande väggskåp voro uppsatta i närheten av den öppna
spisen, och bakom deras glasdörrar skymtade porslinspjäser av
en egendomlig typ. På väggarna hängde gamla kopparstick och
silhuetter. I ena vrån gick trappan till övervåningen upp, och
i den första, lågt belägna avsatsen fanns ett långsträckt fönster
med en inbjudande, blåmålad bänk under. Allting såg ut piecis
som Anne på förhand förstått, att det måste vara.
Tystnaden hade nu blivit ganska tryckande, och Piiscilla
nöp i Anne för att göra begripligt för henne, att hon måste tala.
_ vi— vi läste på skylten, att det här huset hyres ut, bör-
jade Anne med svag röst, vänd till den äldre av damerna, som
tydligen var fröken Carolina Spofford.
_ Jaha, så är det, sade fröken Carolina. — Jag ämnade
just ta bort skylten i dag.
_ Äh — då kommer vi alltså för sent, sade Anne bedrövad.
— Fröken har redan hyrt ut det till någon annan?
— Nej, men vi ha bestämt oss för att inte hyra ut det alls.
— O, vad det var tråkigt, utbrast Anne med sorg i rösten.
_ jag är så förtjust i det här stället. Jag hoppades så mycket,
att vi hade kunnat få hyra det.
Då lade fröken Carolina ned sin strumpsticka, tog av sig
glasögonen, gned dem, satte dem åter på sig och beti aktade
för första gången Anne som en mänsklig vaielse. Den yngie
damen följde hennes exempel så till punkt och pricka, att hon
lika väl kunnat vara hennes spegelbild.
_ Är ni förtjust i det? sade fröken Carolina med tonvikt
på ordet. — Ska det betyda, att ni verkligen håller av det,
inte bara att ni tycker det ser smått trevligt ut? Flickorna
nu för tiden begagna sådana överdrivna uttryckssätt, att man
aldrig rätt vet, vad de egentligen mena. Så var det inte i min
ungdom. Då sa’ inte en ung flicka att hon älskade rotmos ocli
fläsk i precis samma ton, som hon kunde ha använt för att
säga, att hon älskade sin mor eller sin frälsare.
Annes goda samvete styrkte hennes mod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free