- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
79

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 79 —
bli med, fönän vi ha rådgjort med Stella, men jag tror inte hon
ska ha någonting emot det. Och vi för vår del ta mycket
gärna upp dig i vårt lag.
. Tröttnar du på vårt enkla liv, så får du väl gå din färde,
och ingen ska komma med några besvärliga frågor, tilläde
Priscilla.
Phil rusade upp, kysste och kramade båda, utom sig av
fröjd, och gick trallande sin väg.
Ja, måtte det gå bra, sade Priscilla utan någon hänförelse.
’ s^a n°S laga så, att det går bra, svarade Anne i upp-
muntrande ton. Jag tror, att Phil kommer att bli en ganska
trevlig medlem av vårt lilla hushåll.
— Ja, för all del, Phil är skojig och livad att vara tillsam-
man med på lediga stunder. Och ju flera vi äro, desto billigare
kommer det ju att ställa sig. Men hur blir hon att vara tillsam-
man med dag ut och dag in? Det kan nog gå om både vinter
och sommar, innan man kommer på det klara med, om man
trivs med en människa eller inte.
— Ja, vad det beträffar, så blir den första tiden nog en
prövotid för oss alla. Och vi får uppföra oss som snällt och
hyggligt folk — själva inte besvära och unna var och en sin
frihet. Phil är inte självisk, om också hon är litet tanklös, och
jag tror, att vi alla komma att dra mycket jämnt i vårt förtju-
sande tjäll.
XI.
Hos tant Atossa.
Anne kom tillbaka till Avonlea med ett strålande återsken
av det stora stipendiet kring sin panrta. Vänner och bekanta
sade henne, att hon inte förändrats så värst mycket — i en
ton, som antydde, att de själva voro förvånade och litet smått
besvikna över att hon inte gjort det. Inte heller Avonlea hade
förändrats. Åtminstone föreföll det inte så till en början.
Men när Anne den första söndagen efter sin hemkomst satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free