Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 —
i morgon. Jag längtar så efter att få prata med dig. Jag vill
höra om allt som du har för dig vid högskolan.
Anne förstod, att Ruby längtade efter att få berätta om
sina egna erövringar, men hon lovade komma, och Diana er-
bjöd sig att följa med.
Flickorna vandrade tysta framåt vägen. Skymningen föll
redan på. Rödhakesångarna drillade från de höga trädkronorna
sitt farväl till den sjunkande solen, deras jublande röster fyllde
den guldskimrande luften. Grodornas flöjtliknande läten ljödo
från tjärnarna och de sanka markerna tvärs över åkerfält, där
sådden börjat spira och frodas under det livgivande solskenet
och de skurar, som gått fram över den. Luften var full av den
friska doften från nyss utslagna björnhallonbuskar. Vita dim-
slöjor svävade över de tysta dälderna, och blåtindrande stjälnor
speglade sig i bäcken, där den flöt fram mellan branta sti änder.
— En sådan härlig solnedgång, sade Diana. — Titta, Anne,
det är som om man såge ett annat land hägi a. Den däi långa,
låga vallen av purpurröda moln är kusten, och den ljusa skyn,
som simmar utanför, liknar ett gyllene hav.
— Tänk, om vi kunde segla dit bort i Pauls gyllene båt
_ det var nymånen, och han brukade säga, att man fick lotsa
den mycket varligt, så att den inte skulle stöta på giund på
något moln — så roligt det skulle vara, sade Anne, som gått
försjunken i djupa tankar. — Tror du, att vi då skulle kunna
återfinna alla gamla ljuvliga minnen — alla härliga vårar, som
blomstrat för oss?
— Så du säger! utbrast Diana. — Jag blir riktigt kuslig till
mods — jag känner det precis som om vi vore gamla gummor,
som ha allting roligt i livet bakom oss.
— Någonting i den vägen har jag känt, alltsedan jag hörde,
hur det står till med stackars Ruby, sade Anne. — Om det är
sant, att hon inte har lång tid kvar att leva, så kan också alla
andra hemska och dystra ting vara sanna.
— Har du något emot att titta in på en liten stund till
Elisha Wright? frågade Diana. — Mamma bad mig lämna den
här lilla burken med gelé åt tant Atossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
