Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
förkovrades. Men nu hade fru Lynde vrickat sin fotled och kunde
inte gå, utan satt säkert förankrad i sin sköna länstol. Tvil-
lingarna skulle sålunda representera familjen i kyrkan, ty Anne
hade åkt bort redan på lördagskvällen för att tillbringa söndagen
hos goda vänner i Carmody, och Marilla hade fått ett anfall
av sin svåra huvudvärk.
Davy kom långsamt traskande utför trappan. Dora väntade
på honom nere i förstugan efter att ha vederbörligen avsynats
och skickats i väg av fru Lynde. Davy hade på egen hand
gjort sina tillrustningar. 1 fickan hade han en koppai slant till
söndagsskolekollekten och en silverslant till kollekten efter hög-
mässan; sin bibel bar han i ena handen och läseboken i den
andra; texten, bibelspråken och psalmversen kunde han som ett
rinnande vatten. Hade han kanske inte suttit och pluggat -
därtill nödd och tvungen — hela lördagseftermiddagen i tant
Lyndes kök? Davy borde därför ha befunnit sig i en synnerligen
blid och harmonisk sinnesförfattning. Så var emellertid långt
ifrån fallet — trots både psalmvers och katekes.
Fru Lynde kom linkande ut ur sitt kök, just som Dora och
han ämnade ge sig iväg.
_ Du är väl ren och snygg, pojke? frågade hon strängt.
— Jaa då — allt utav mig som syns, svarade Davy i myc-
ket kavat ton.
Fru Rachel suckade. Hon hade sina misstankar i fråga
orn Davys öron och hals. Men hon visste, att om hon gjoide
min av att vilja företaga en närmare undersökning, skulle
Davy ofelbart ta till fotter, och hennes egen vrickning lade i
dag hinder i vägen för förföljandet.
— Uppför er nu som riktigt snälla barn, förmanade hon. —
Gå inte i det värsta dammet. Stanna inte i vapenhuset och
sladdra med de andra ungarna. Sitt inte och skubba er och gno
på bänken. Glöm inte att ta reda på dagens text. Tappa inte
kollektslantarna och glöm för all del inte att stoppa dem i bos-
san. Viska inte, när folk sitter nedlutade och ber, och hör noga
på vad prästen predikar — jag kommer att fråga er, när ni väl
är hemma igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
