- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
101

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag är rädd för korna därborta, gnällde stackars Dora
som skymtade en möjlighet till räddning.
— Nä hör nu — är du verkligen rädd för ett par kor? hå-
nade Davy. — Di är bägge två yngre än du.
— Men di är större, sade Dora.
Di gör dig alls inget förnär. Söla nu inte, utan kom.
Det här var bussigt. När jag blir vuxen, ska jag då aldrig
besvära mig med att gå i kyrkan. Jag ska nog laga så jag
kommer till himlen ändå.
— Du kommer till det andra, otäcka stället, om du ohelgar
sabbaten, förmanade stackars Dora och traskade med, mycket
mot sin vilja.
Men Davy var inte rädd — ännu så länge. Det s. k. otäcka
stället låg i ett skumt fjärran, men nöjet av en fiskeutfärd med
gossarna Cotton hägrade på helt nära håll. Han önskade, att
det vore litet mera fart i Dora. Där gick hon så purken och
tittade sig jämt tillbaka och trutade med munnen, som om hon
näi som helst ämnade ta till lipen. Alltid ska jäntor fördärva
nöjet för en... Men nu sade inte Davy »fanken» — inte ens
i tankarna. Inte för att han ångrade, att han sagt det för en
kvart sedan — tycker någon det? — men det var inte värt att
utmana Makterna för trotsigt under en och samma dag.
Ungherrskapet Cotton lekte på sin bakgård och hälsade
Davys ankomst med ljudliga förtjusningsrop. Pete, Tommy,
Adolphus och systern Mirabel njöto i fulla drag av sin frihet,
ostörda av både morsa och äldre systrar, som åkt bort. Dora
var glad att åtminstone Mirabel fanns, hon hade gått och gruvat
sig för att bli ensam med en hel skara pojkar. Mirabel var
fullt så god som en pojke — lika bråkig, solbränd och
oförvägen. Men hon bar dock kjolar och rosetter om rått-
svansarna.
— Nu ä’ vi här för att gå ut och fiska med er, förkun-
nade Davy.
— D’ä va bussigt, tjöt den Cottonska härskaran. Alla stör-
tade genast i väg för att gräva mask, och Mirabel sprang i
spetsen med en rostig kastrull att förvara fynden uti. Dora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free