Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
så lade jag bara till: »i vilket vi aldrig skola använda annat
bakpulver än Rollingkompaniets.»
— O! flämtade stackars Anne, som om någon slagit ett
ämbar kallt vatten över henne.
— Och nu har du vunnit tjugofem dollars, fortfor Diana helt
förtjust. — Det var någon som sa’, att Den kanadensiska Kvinnan
inte betalar mer än fem dollars för en berättelse.
Anne höll med darrande fingrar från sig den’förhatliga ljus-
röda pappersremsan.
— Dem vill jag inte ha — det är du, som förtjänat dem,
Diana. Du har skickat in berättelsen och gjort förändringarna.
Jag — jag skulle sannerligen aldrig ha kommit på idén att skicka
in den. Därför får du ta anvisningen. — Jag lyfter inte de
pengarna.
— Å, vet du vad, det kunde väl vara roligt att ha dem,
återtog Diana. — Det lilla besväret jag hade var då aldrig värt
att tala om. Jag har nog av äran att vara god vän med den,
som erövrat priset. Nej, nu får jag gå. Jag borde ha gått di-
rekt hem från postkontoret, för vi ha främmande.- Men jag
var tvungen att kila hit och berätta den stora nyheten för dig.
O, vad jag gläder mig å dina vägnar, Anne!
— Jag tror, att du är den raraste och uppriktigaste vän,
som kan finnas i världen, Diana, sade Anne med en liten darrning
på rösten, och jag kan försäkra dig, att jag fullt uppskattar
din goda mening.
Diana förfogade sig i väg, både glad och förlägen, men
stackars Anne slängde ned den oskyldiga checken i sin byrå-
låda som om den varit blodspenningar och slängde sig själv
på sin säng. Där grät hon förödmjukelsens och de sårade käns-
lornas tårar. O, hur skulle hon nånsin kunna överleva det —•
det gick helt enkelt inte!
Gilbert kom på besök i skymningen, bräddfull med lyck-
önskningar, ty han hade i förbifarten tittat in på Tallbacken och
hört den intressanta nyheten. Men gratulationerna dogo på hans
läppar, när han fick syn på Annes ansikte.
— Kära du, hur är det fatt? Jag väntade finna dig strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
