Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
hon sig på vår snälle granne tobakskungens fullt fredsvänliga
katt och tillfogade honom ett väldigt nederlag.
— Vi ä’ tvungna att göra oss utav med honom, sade Anne
och såg dystert på föremålet för samtalet, som låg och spann
på mattstumpen framför spiseln med en min av fåraktig men-
löshet. — Men frågan är — hur ska det gå till? På vad sätt
kunna fyra värnlösa unga kvinnor befria sig från en katt, som
med all fyra tassarnas klor håller sig fast?
— Vi få lov att kloroformera honom, sade Phil, livligt in-
tresserad. — Det är det barmhärtigaste sättet.
— Vem av oss har reda på, hur det går till att klorofor-
mera en katt? frågade Anne buttert.
— Lilla raring, det har jag, sade Phil. — Kloroformering
av överflödiga husdjur hör till en av mina få — ack, tyvärr allt-
för få — talanger. Jag har expedierat många därhemma, må
du tro. Man tager katten på morgonen och låter honom
förtära en god frukost — en resfrukost, så att säga. Sedan
tager man en gammal säck — en sådan ligger ute i vedboden
— lägger katten därpå och stjälper försiktigt en trälåda över
honom. Qogs och Magogs forna gömställe duger. Sedan tager
man en hundra gram-flaska med kloroform, drar ur korken och
smugglar behändigt in den under kanten på lådan. Sedan läg-
ger man några tunga strykjärn som tyngd överst på lådan och
låter saken ha sin gång. På kvällen tittar man efter. Då lig-
ger katten fridfullt avsomnad — med ett leende under morr-
håren. Inga plågor — ingen dödskamp.
— Kan man tro på det där? Det låter så lätt, sade Anne
tveksamt.
— Det är heller ingen konst. Överlämna saken åt mig.
Jag ska nog sköta om kissen, sade Phil med stor välvilja.
Kloroformen inköptes alltså från apoteket, och den följande
morgonen skulle bli Häxans sista. Hon åt sin läckra frukost,
slickade sig lite varstans och klev så kurrande upp i Annes knä.
Anne greps av ett stort medlidande. Detta stackars kattkräk
älskade henne och hyste förtroende för henne . . . Hur skulle
hon kunna vara med om sammansvärjningen mot dess liv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
