- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
133

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 133 —
tveksamt på Kisse Sara. Skulle hon eller skulle hon inte för-
nya anfallet. Kisse Sara vande henne föraktligt ryggen och bör-
jade shcka sin vita brostlapp. Häxan bestämde sig för att inte
anfalla pa nytt. Hon gjorde det heller aldrig. Från denna stund
var det Kisse Sara, som hade övertaget. Häxan morskade sig
aldrig mera gentemot henne.
Men Josef satte sig obetänksamt upp och öppnade gapet till
en storartad gäspning. Häxan, som brann av begär att häm-
nas det lidna nederlaget, flög genast på honom. Josef var av
naturen fredsälskande, men när så behövdes kunde han bli en
mycket arg^ aktivist. Ett permanent krigstillstånd inträdde mel-
lan dessa bada fientliga makter. Varenda dag utkämpade Häxan
och Josef i den brokiga klädnaden ett ursinnigt slagsmål. Anne
höll med sin Häxa och tillät sig övergrepp mot Josef. Stella
var förtvivlad. Men tant Jimsey bara skrattade.
“ Låt dem slåss så länge de orka, sade hon med stor
liberalitet. — De sluta väl fred någon gång. Josef behöver litet
gymnastik — han höll på att bli alldeles för fet. Och Häxan
liar bara gott av att lära, att hon inte är den enda katt i världen.
Omsider togo också Josef och Häxan sitt kattförnuft till
fanga och slöto fred och försoning. Från att ha varit dödsfien-
der blevo de såta vänner. De sovo på samma kudde med tas-
sarna om varandra och sågos till och med hjälpa varandra med
tvättningen.
- - Nu ha vi alla vant oss vid varandra, både två- och fyr-
fotingar, tyckte Philippa. — Och jag har dessutom lärt mig
diska och torka disk och sopa golv.
- Men kom aldrig och sök inbilla oss, att du kan klorofor-
mera kattor, skrattade Anne.
— Det var kvisthålets fel alltihop, sade Phil.
- Det var riktig tur, att det där kvisthålet fanns, sade
tant Jamesina med en för henne ovanlig skärpa. — Kattungar
far man lov att dränka, det medger jag, annars skulle världen
översvämmas av dem. Men ingen hygglig, fullvuxen katt får
man ha ihjäl — såvida han inte suger ägg.
- Inte skulle tant fått någon vidare hög tanke om Häxans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free