- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
143

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 143 —
hon. att hade hon bara haft nog med pengar att leva av, hade
hon visst inte belastat sig med en karl, men till och med en
änkn.ng med åtta barn var bättre än att bo ihop med en svä-
gerska.
— Jag tror du är alldeles befängd, pojke! utbrast fru Lynde
förgrymmad. — Du uttrycker dig så det är både synd och
skam för en unge, som ändå ska vara kommen av bättre folk.
XIX.
Litet småprat.
- Tänk. att jag i dag fyller mina tjugo år och för alltid
lämnat ton-åren bakom mig, sade Anne, som satt hopkrupen på
mattan framför den öppna spisen med Häxan i sitt knä. Hon var
ensam i vardagsrummet tillsammans med tant Jamesina, som
satt och läste i sin favoritstol. Stella och Priscilla hade gått
på ett föreningssamkväm. och Phil befann sig en trappa upp,
i färd med att klä sig till en bjudning.
— Du kanske känner ett visst vemod, sade tant Jimsie. —
Ton-åren äro en mycket trevlig del av livet. Jag är glad, att
jag aldrig själv på allvar kommit ur dem.
Anne skrattade.
— Det kommer du aldrig att göra, tant lilla. Du kommer
att förbli aderton, när du borde fylla dina hundra. Men jag
för min del är nedstämd och känner mig också lite besviken.
Min snälla lärarinna fröken Stacey sade mig för länge sedan,
att när jag nått tjugoårsåldern, skulle min karaktär vara färdig-
bildad, på gott eller ont. Men jag känner på mig, att den ännu
alls inte är vad den borde vara. Den är så full av brister.
— Det är varenda människas, sade tant Jamesina i upp-
muntrande ton och lade ned sin bok. — Min, må du tro, har
också sina skavanker. Din lärarinna mente förmodligen, att vid
tjugoårsåldern har ens karaktär antagit sin bestämda riktning
och fortsätter sedan sin utveckling i samma linje. Fäll inte
modet för så lite, Anne! Fyll dina plikter mot Gud och din
nästa och dig själv, och roa dig, medan tid är. Det är min filo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free