Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog hand om’et — som om di inte hade nog av sin egen barn-
skara.
— Jag dog inte, sade Anne och log. — Jag var det lilla
barnet.
— Ånej, är det möjligt? Kors vad fröken har vuxit, utbrast
kvinnan, alldeles som om det överraskade henne, att Anne ej
längre var det lilla klena, några månader gamla barnet. — När
jag nu närmare tittar efter, så ser jag likheten. Det röda håret
har ni efter pappa, fastän hans var mörkare. Men det är mam-
mas ögon och mun. Hon var mycket snäll och rar. Min dotter
läste för henne i skolan och var alldeles betagen i henne. Di
blev jordade i samma grav, och skolrådet reste en vård över
dem som tack för trogen tjänst. Vill ni inte stiga in?
— Kan jag få lov att titta på hela huset? bad Anne med
strålande ögon.
— Så gärna, om det kan roa. Det tar inte lång tid — lä-
genheten är inte vidlyftig. Jag har tiggt och bett min man, att
han ska bygga till ett nytt kök, men han hör inte till dem,
som fjäska. Här ha vi förmaket, och så är det två rum en
trappa upp. Var så god och se er ikring efter behag. Jag får
lov att sköta om lillen. Rummet på östra gaveln är det, som
fröken föddes uti. Jag minns att er mamma brukade säga,
att hon tyckte så mycket om att se soluppgången, och se’n fick
jag höra, att ni föddes just som solen steg över horisonten och
att er mamma låg och tittade på, hur skenet föll på den lilla
nyföddas ansikte.
En våg av ömhet steg upp i Annes hjärta. Hon vandrade
uppför den smala, knarrande trappan och in i det lilla vinds-
rummet på östra gaveln. Det var nu för henne en helgedom.
Här hade hennes mor, medan hon väntade sitt lilla barn, drömt
sina stilla, ljuva drömmar, här hade .soluppgångens röda skim-
mer fallit över dem båda, när den lilla nyfödda vaknade upp
till sin nya tillvaro. Här hade hennes mor slumrat in i döden.
Anne såg sig omkring med vördnad, hennes ögon skymdes av
tårar. Detta var för henne en av de stunder i livet, vilka glänsa
i minnet likt en klar juvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
