- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
156

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 —
voro skrivna av fadern, andra av modern. Många voro de
ej — sammanlagt blott tolv — ty Walter och Bertha Willis hade
ej varit mycket skilda åt under sin förlovnimgstid. Breven
voro gulnade och blekta, och stilen var stundom svår att tyda,
de gångna åren hade gjort skriften dunkel. Inga djupa visdoms-
ord talade från de fläckiga och skrynkliga sidorna, blott uttryck
av kärlek och hopp. Det länge sedan förgätnas milda doft dröjde
vid dem — dessa döda älskandes ömma känsloliv och ljusa
kärlekslycka. Bertha Shirley hade ägt gåvan att kunna skriva
brev, som gåvo ett levande uttryck åt hennes intagande per-
sonlighet, och hennes tankar, dessa utstrålningar av hennes eget
väsen, tycktes alltjämt spira fram likt daggstänkta, doftande
blomster. Breven fingo över sig någonting heligt, tyckte Anne.
För henne var det vackraste av allt det, som kort efter hennes
födelse skrivits till fadern, medan denne befann sig på en liten
resa. Det var fullt av den stolta unga moderns beskrivningar
på »lillan» — hur klok hon var, hur glad och söt och hur hon
redan förstod att roa sin omgivning.
»Mest tycker jag om henne, när hon ligger och snusar och so-
ver — men ännu mera när hon vaknar och slår upp sina stora
ögon», hade Bertha Shirley tillagt i ett postskriptum. Troligen
var detta den sista mening hon någonsin skrev. Hennes dagar
voro räknade.
— Detta har varit mitt livs härligaste dag, sade Anne till
Phil senare på kvällen. — Jag har funnit mina föräldrar. De
här breven ha gjort dem verkliga för mig. Jag är inte längre
något upptaget barn utan far eller mor. Jag har en känsla av,
att jag öppnat en bok och hittat rosor från i går, ljuvliga och
fagra, mellan dess blad.
XXII.
Våren och Anne komma åter till Grönkulla.
Skymningens skuggor dansade i eldskenet på väggarna i
Grönkullas kök; vårkvällarna voro ännu kyliga. Genom det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free